Ménières sjukdom är ett syndrom av symtom som påverkar patientens vardag – både arbete, hemliv och fritid. Orsakerna är inte helt kartlagda, men med hjälp av en specialist inom öron-, näs- och halssjukdomar kan patienten få en diagnos, och läkemedel kan hjälpa till att kontrollera de värsta besvären.
Ménières sjukdom är en störning i innerörat. Patienten upplever onormala sensationer såsom yrsel (vertigo – en snurrande, omtumlande känsla), tryck över ett öra, hörselnedsättning i samma öra samt tinnitus (ringande ljud) i samma öra. Enligt National Institute on Deafness and Other Communication Disorders drabbas cirka 615 000 personer av sjukdomen, och de flesta insjuknar i 40–50-årsåldern.
Orsakerna till Ménières sjukdom är inte helt förstådda, men tillståndet tycks ha sitt ursprung i vätskevolymen i innerörat. Vad som utlöser förändringen av denna vätska är dock okänt. Vätskan (endolymfa) finns inne i örats membranösa labyrint. Små hårstrån klär detta utrymme; dessa hårstrån reagerar på endolymfans rörelser och skickar impulser till hjärnan. Faktorer som förändrar endolymfan kan bidra till att Ménières sjukdom utvecklas.
Yrselanfallerna kommer ofta plötsligt och kan pågå från cirka 20 minuter upp till två timmar. De kan åtföljas av illamående och kräkningar. Hörselnedsättningen drabbar vanligtvis ett öra och kan variera – ibland mer uttalad, ibland mildare. Med tiden blir en del av hörselnedsättningen permanent. Ett annat typiskt symtom är känslan av tryck eller täthet i örat, som uppstår i samma öra som har hörselnedsättningen. Även tinnitus – upplevelsen av ljud som ringande, väsande, brummande, visslande eller dånande – förekommer i samma öra.
Det finns idag ingen bot mot Ménières sjukdom; målet med vården är att hantera symtomen. Läkaren kan ordinera läkemedel som minskar frekvensen och svårighetsgraden av yrsel, illamående och kräkningar. Meckizin eller diazepam används för att dämpa yrselkänslan och kontrollera illamåendet, medan proklorperazin kan ges mot illamående och kräkningar. På lång sikt kan en vattendrivande medicin (diuretikum), exempelvis triamteren eller hydroklortiazid, förskrivas för att minska vätskeansamlingen i kroppen. Dessa läkemedel kan bidra till att kontrollera hur ofta och hur svåra symtomen blir.
Yrseln är oftast det mest funktionsnedsättande symtomet. Ett plötsligt och oväntat anfall kan leda till fallolyckor. Yrseln kan tvinga patienten att avstå från ett aktivt liv och göra det nödvändigt att ligga ner tills den värsta yrseln lagt sig. Eftersom symtomen är oförutsägbara måste bilkörning och arbete med tunga maskiner undvikas – anfallen kan utgöra en fara både för patienten själv och för omgivningen. Att inte kunna kontrollera sina symtom, och att de får så stor inverkan på livet, kan dessutom öka risken för att utveckla depression.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online