Laryngomalaci betyder "mjuk struphuvud" och uppstår när broscket i den övre delen av struphuvudet kollapsar vid inandning. Tillståndet ses främst hos patienter med svaga halsmuskler och är extremt vanligt hos spädbarn. En klinikern använder normalt termen "laryngomalaci" endast när tillståndet är tillräckligt allvarligt för att störa en normal utveckling.
Börja med att ta en noggrann anamnes, särskilt med fokus på andningsljud. Laryngomalaci börjar typiskt ge inspiratoriska ljud inom de första två levnadsmånaderna. Ljudet kan beskrivas som ett högt, kraxande ton och är oftast högre när patienten ligger på rygg.
De flesta fall av laryngomalaci är i övrigt asymtomatiska, även om andningsfrekvensen kan vara något förhöjd. Ett ljud som kvarstår under utandningen eller ett onormalt skrik bör tyda på ett annat problem och motiverar vidare utredning.
En laterala vy av luftvägen med fluoroskop gör det möjligt för en pediatrisk radiolog att se broscket kollapsa under inandning. Ställ diagnosen laryngomalaci genom laryngoskopi och bronkoskopi. En bronkoskopi i narkos är känsligare och bör utföras av en pediatrisk lungspecialist eller öron-näsa-halsläkare.
Vid direkt inspektion ska epiglottis vara omegaformad och prolapsa vid inandning. De arytenoida brosken kan också vara förstorade och prolapsa under inandningsfasen.
Tillståndet delas in i fem typer:
En korrekt klassificering är viktig för att kunna välja rätt behandlingsstrategi, särskilt om kirurgiskt ingrepp övervägs hos barn med svårare besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online