När stämbanden är nära varandra – vilken tonhöjd alstrar de?

Hög ton när stämbanden närmar sig varandra

När stämbanden ligger nära varandra alstrar de en hög ton. Detta beror på att ju strammare stämbanden spänns, desto snabbare vibrerar de – och ju snabbare vibrationerna är, desto högre blir tonhöjden på ljudet som uppstår.

Så fungerar stämbandens mekanik

Stämbanden sitter i strupen (larynx) och består av två muskel- och slemhinneveck. När vi talar eller sjunger styrs luften från lungorna upp genom röstspringan, vilket får stämbanden att vibrera.

Flera faktorer påverkar vilken tonhöjd som skapas:

• Spänning: När musklerna i strupen drar åt stämbanden blir de kortare och tunnare, vilket ökar vibrationsfrekvensen.
• Läge: När stämbanden föras närmare varandra minskar röstspringans bredd, vilket ger en högre och mer koncentrerad ton.
• Luftflöde: Ett kraftigare lufttryck från lungorna kan också påverka ljudstyrkan och stabiliteten i tonen.

Låga toner vid avslappnade stämband

Motsatsen gäller när stämbanden är avslappnade och ligger längre ifrån varandra. Då blir de längre och tjockare, vibrerar långsammare och alstrar en låg ton. Det är därför djupare röster ofta hör samman med större och längre stämband – ett fenomen som exempelvis syns hos vuxna män jämfört med kvinnor och barn.

Sammanfattning

Kort sagt: nära och spända stämband ger snabba vibrationer och därmed en hög tonhöjd, medan avslappnade och isärplacerade stämband ger långsamma vibrationer och en låg tonhöjd. Denna enkla men effektiva mekanism är grunden till hela vår förmåga att prata, sjunga och uttrycka oss med varierande röstlägen.