Öronlappskeloid: Orsaker, behandlingar & prevention

Keloider är **fibroproliferativa ärr** som utsträcker sig bortom ursprungliga sårlämnar. Öronlappar är hög risk på grund av spänning, vaskularitet och piercingtrauma.

Patofysiologi

Genetisk predisposition (AHNAK, NEDD4, SMAD-vägar) — högre i afrikansk, asiatisk, hispansk anlag.
Dysreglerad TGF-β → överdriven kollagen I/III-deposition.
Utlösare: piercing, trauma, kirurgi, akne, brännskador — även mindre skador.

Behandlingstrappa (Eskalerande)

Modalitet	Mekanism	Effektivitet	Anmärkningar
Silikongel/plåster	Hydrering, ocklusion, cytokinmodulering	Lindrig (prevention > behandling)	12–24 timmar/dag ×3–6 månader
Intralesionella kortikosteroider	Antiinflammatorip, antiproliferativ	Förstahands aktiv; 50–80% utplattning	TAC 10–40 mg/mL var 4–6 vecka; atrofirisk
5-FU / Bleomycin-injektioner	Antimetabolit / DNA-klyvning	Adjunkt till steroider; minskar recidiv	Off-label; specialist endast
Kirurgi + adjuvans	Excision + omedelbar strålning eller steroid/5-FU	Recidiv 50–100% utan adjuvans	RT: 12–20 Gy fraktionerad; cancerrisk
Laser (PDL, CO₂ fraktionerad)	Vaskulär ablatering / ommodellering	Adjunkt; förbättrar färg/textur	Flera sessioner
Kryoterapi	Cellulär destruktion	Små keloider; hypopigmenteringsrisk	Mörk hud varning

Prevention

Undvik valfria piercingar/tatueringar vid personlig/familjär keloidhistoria.
Vid piercing: tryckörhängen omedelbart ×12–24 månader.
Tidig behandling av akne/skada i benägna områden.

Viktig punkt

Keloider regredierar inte spontant. Tidig intervention (steroider + silikon) vid första tecken på förtjockning ger bäst resultat.

Öron och hörsel