Aphoni är partiell eller total oförmåga att producera röstljud (fonation). Det representerar det allvarligaendet av dysfonispektrumet—från markant heshet till total röstlöshet. Att förstå dess olika etiologier är nyckeln till riktad hantering.
Vanliga orsaker
- Laryngit: Viral, bakteriell eller refluxinducerad inflammation av röstbanden.
- Röstbandslämning/pares: Rekurrensnervskada (kirurgisk, neoplastisk, idiopatisk).
- Neurologiska tillstånd: Stroke, Parkinsons sjukdom, spastisk dysfoni (uppgiftspecifik dystoni).
- Psykogen (konversionsstörning): Röstförlust utan strukturell eller neurologisk patologi; ofta stressutlöst.
- Postoperativt: Thyroidektomi, toraxkirurgi (rekurrensnervrisk), anterior cervical kirurgi.
- Trauma/intubationsskada: Larynxfraktur, arytenoiddislokation, slemhinnas sår efter förlängd intubering.
Diagnostisk utredning
- Laryngoskopi/stroboskopi: Visualiserar röstbandsvibration, slutning, förändringar, rörlighet.
- Röstlaboratoriebedömning: Akustiska och aerodynamiska mått (jitter, shimmer, max fonationstid).
- Neurologisk arbetsuppgift: MRI, EMG, laryngealt EMG om neurogen orsak misstänks.
- Psykiatrisk/psykologisk utredning: För misstänkt psykogen afoni.
Behandlingsstrategier
- Röstrast och hydrering: Första linje vid akut laryngit.
- Refluxhantering: PPI, koständring för LPR-relaterad dysfoni.
- Tall- och språkpatologi: Resonansröstterapi, flödesfonation, rösthygien. Guldstandard för muskelspänningsdysfoni, knutor, och psykogen afoni.
- Kirurgisk medialisering: Typ 1 thyroplastik, injektionslaryngoplastik för röstbandslämning.
- Botulinumtoxin: Första linje för adduktör spastisk dysfoni.
- Psykoterapi: KBT, traumainformerad terapi för psykogen afoni.
Klinisk pärla
Plötslig afoni efter trauma eller kirurgi garanterar akut ÖNH-utredning. Gradvis debut med normal laryngoskopi tyder på funktionell/psykogen etiologi. Korrelera alltid larynxfynd med röstkvalitet och patienthistorik.
