Du cyklar längs trottoaren när plötsligt en pinne hoppar upp i din väg och du kraschar. Du känner den stickande smärtan i knät, och inom några minuter ser du blodet sippra fram ur såret. Utan rätt sårvård riskerar du både infektion och ett fuligt ärr som du helst vill slippa. Med några enkla försiktighetsåtgärder kan du dock hjälpa såret att läka snabbt och med minimal ärrbildning.
Alla sår är inte lika. Skrapsår är ytliga sår som uppstår när huden skrapas eller dras över en grov yta, vilket ökar risken för infektion. Stick- och huggsår orsakas av spetsiga föremål som tränger in i kroppen och kan, beroende på vad som orsakat såret, leda till stelkramp. Rivsår är det de flesta tänker på när de hör ordet "sår" – de orsakas av vassa föremål som river sönder huden och har ofta ojämna kanter. Snittsår liknar rivsår, men har släta kanter, som om de skurits med ett rakblad. Avulsioner innebär att bitar av huden rycks bort från kroppen och orsakar ofta kraftig blödning. Oavsett vilken typ av sår du drabbats av är omedelbar och korrekt sårvård avgörande.
Utgå alltid ifrån att ett sår är kontaminerat och riskerar att infekteras. Det första steget vid alla sår är därför rengöring. Vid skrapsår är det viktigt att rengöra hela området och ta bort smuts och andra främmande ämnen ur såret. Använd gärna en saltlösning (koksalt), men vanlig tvål och vatten fungerar också bra. Därefter bör någon form av antiseptiskt medel, exempelvis väteperoxid eller betadin, användas för att döda mikroorganismer och rengöra såret ytterligare. Väteperoxid lyfter med sin bublande verkan upp smuts och skräp ur såret.
Vid alla andra typer av sår ska du rengöra området runt såret, men se till att inte gnida in något i själva såret, eftersom det kan orsaka infektion. Beroende på sårets allvarlighetsgrad kan du behöva söka vård. Om du tror att du behöver det, täck såret med ett torrt sterilt förband och låt vården avsluta rengöringen och förbandet. Väljer du att ta hand om såret själv är det dags för plåster eller förband.
Eftersom du måste utgå ifrån att såret är kontaminerat bör någon form av antibiotikakräm appliceras på förbandet innan det läggs på såret. Några av de vanligaste verksamma ämnena är bacitracin, neomycin och polymyxin B. Varumärkesprodukter som Neosporin innehåller en eller flera av dessa och kan också användas. Försök dock välja en produkt du använt tidigare, eftersom det är möjligt att få en mild allergisk reaktion mot ett antibiotikum. Kontakta din läkare om du är osäker.
Applicera antibiotikan direkt på förbandet som ska täcka såret – inte på själva såret. Se till att förbandet är stort nog att täcka hela såret. Byt förband och rengör såret dagligen, och kontrollera samtidigt efter tecken på infektion, såsom rodnad, svullnad, ömhet och värme runt såret.
Det största hotet vid alla sår är infektion. Bakterier lever naturligt på huden, och när ett sår uppstår får de en ingång in i kroppen där de kan orsaka infektion. Detta kan försena läkningen och ge upphov till stora, deformerade ärr. En särskilt farlig bakterie är MRSA (methicillinresistent stafylokock aureus), som är resistent mot många antibiotika och kan orsaka en allvarlig, potentiellt livshotande infektion.
Andra faktorer som hämmar läkningen är separation av vävnad (stora, gapande sår) och bristfällig näring. Flera näringsämnen spelar en nyckelroll i läkningsprocessen: C-vitamin hjälper kroppen att återuppbygga huden, K-vitamin hjälper blodet att koagulera snabbt och bilda en sårskorpa, medan A-vitamin, zink och aminosyror stärker immunförsvarets funktioner.
Sök alltid medicinsk vård om såret är djupt, gapt kraftigt, fortsätter blöda trots tryck, orsakats av ett smutsigt eller rostigt föremål, eller om du inte fått stelkrampsvaccin på tio år. Ökande smärta, varbildning, feber eller röda streck som strålar ut från såret kräver också snabb bedömning av vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online