Brakialplexus är ett komplext nätverk av nerver som sitter i nacken och under armhålan. Skador på detta nervkomplex – ofta kallade brakialneuropati – kan ha flera olika orsaker, exempelvis traumatiska skador, virusinfektioner, komplikationer efter operation samt autoimmuna reaktioner. Elektromyografi (EMG) är ett standardtest som används för att upptäcka skador på brakialplexus. Ett problem är dock att felaktig tajming av undersökningen kan ge ett negativt resultat, även när en skada i själva verket finns.
Vid misstanke om skada på brakialplexus utförs EMG med tunna elektrodnålar som förs in i de muskler som styrs av nervknipan. Nålarna registrerar den elektriska aktiviteten inne i musklerna och översätter den till vågor som kan avläsas på en apparat som kallas oscilloskop. Läkaren studerar muskelaktiviteten både när muskeln är spänd och när den vilar. Onormala svar i undersökningen tyder på en skada i brakialplexus.
I vissa fall har bara nerverna töjts ut, och känsel- eller rörelsebortfall återgår då oftast med tiden. I allvarligare situationer, där nerverna i plexus är avskurna eller sönderrivna, kan skadan däremot vara både omfattande och permanent. EMG är ett avgörande verktyg för att bedöma hur utbredd en brakialplexusskada är och för att planera den fortsatta behandlingen.
EMG ingår i ett helhetsgrepp för att upptäcka nervskador. Utöver klinisk undersökning ingår vanligtvis även ett nervledningstest, som mäter styrkan i de nervsignaler som skickas från hjärnan och ryggmärgen ut i kroppen. Nackdelen är att nervledningstestet endast fångar upp de snabbaste, ännu fungerande nerverna – det kan därför visa goda resultat även när betydande nervskada finns. EMG avslöjar däremot denna dolda skada.
Enligt Wheeless' Textbook of Orthopaedics från Duke University tar det ganska lång tid innan den verkliga omfattningen av en nervskada blir synlig. Utförs ett EMG under första veckan efter en brakialplexusskada ger det typiskt sett negativa resultat, oavsett hur allvarlig skadan är. Därför är standarden att vänta minst sju till tio dagar efter skadetillfället innan undersökningen görs. Eftersom EMG som utförs senare kan ge mer detaljerad information om skadan anses tre till fyra veckor vara en optimal väntetid.
Visar ett EMG som gjorts inom tio dagar efter skadan negativa resultat bör undersökningen upprepas vid en lämpligare tidpunkt. Blir även ett EMG inom det optimala tidsfönstret negativt är det troligt att ingen permanent skada har uppstått. Ett positivt EMG-svar indikerar dock en potentiellt bestående skada som kräver ytterligare behandling och uppföljning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online