Axelledet omges av en grupp på fyra muskler som tillsammans kallas rotatorcuffen. Idrott och olyckor kan orsaka skador som leder till svaghet i leden, inflammation och smärta. Här går vi igenom de vanligaste typerna av axelskador, vad som orsakar dem och hur de oftast behandlas.
Rotatorcuffen kan brista till följd av åldrande, överbelastning eller en akut skada. De flesta problem med rotatorcuffen behandlas med antiinflammatoriska läkemedel i kombination med försiktiga styrketräningsövningar som gradvis bygger upp musklerna kring axeln.
Impingement uppstår när utrymmet mellan rotatorcuffen och acromion – den utskjutande delen av skulderbladet – blir för trångt. Detta hindrar senorna från att röra sig fritt och kan i förlängningen leda till seninflammation. Typiska tecken är smärta när armen lyfts ut åt sidan eller över huvudhöjd.
Personer som idrottar med upprepade rörelser över huvudhöjd – exempelvis baseboll, basket, fotboll, tennis, simning och volleyboll – löper större risk att drabbas av tendinit, en smärtsam inflammation i senorna. Vila, avlastning och riktad träning är ofta centrala delar i återhämtningen.
Instabilitet märks ofta genom att axeln känns lös eller ostadig. De stödjande ligamenten har då töjts ut och håller inte längre kulleden ordentligt på plats. En fullständig dislokation inträffar oftast efter ett allvarligt trauma, vilket innebär att axelkulan helt kommer ur sin ledpanna. Upprepade dislokationer kan kräva kirurgisk stabilisering.
Nyckelbensfraktur (clavicula) är en annan vanlig skada, särskilt inom kontaktsporter och aktiviteter som involverar hög hastighet, exempelvis cykling och skidåkning. Behandlingen varierar beroende på frakturens placering och svårighetsgrad – allt från vila och bandage till operation.
Kontakta läkare om du upplever kvarstående smärta, svaghet eller nedsatt rörlighet i axeln. En tidig diagnos ökar chanserna till snabb återhämtning och minskar risken för långvariga besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online