Kallbrand innebär att vävnad har dött eller håller på att dö, och tillståndet delas vanligtvis in i två huvudtyper: torr kallbrand och våt kallbrand. En farlig variant av våt kallbrand kallas inre kallbrand eller gasbrand.
Torr kallbrand utvecklas långsamt och leder normalt inte till infektion. Våt kallbrand är betydligt allvarligare – lämnas den obehandlad kan infektionen sprida sig snabbt via blodet och orsaka sepsis (blodförgiftning) som i värsta fall kan bli livshotande. Kallbrand kan drabba vilken kroppsdel som helst, men det är oftast tår, fötter, händer och fingrar som påverkas.
Det drabbade området känns svalt och domnat. Missfärgningen utvecklas gradvis – huden blir först röd, sedan brun och till slut svart eller blå. Därefter krymper huden ihop och kan börja lossna från kroppen.
Våt kallbrand ger svullnad och smärta i det drabbade området. Det finns ofta tydliga tecken på förruttnelse, exempelvis att såret läcker vätska eller var. En starkt obehaglig lukt uppstår samtidigt som vävnaden får ett svartaktigt utseende. Feber är också vanligt hos den drabbade.
Vävnad som skadats av kallbrand kan tyvärr inte räddas – oavsett om det rör sig om torr eller våt kallbrand måste den döda vävnaden tas bort. En kirurg avlägsnar huden samt underliggande vävnad som angripits.
Våt kallbrand betraktas som ett akut medicinskt tillstånd och måste behandlas snabbt innan infektionen hinner sprida sig till blodbanan. Antibiotika ges antingen oralt eller intravenöst beroende på typen av kallbrand. I allvarliga fall kan en hel extremitet behöva amputeras för att stoppa infektionens spridning.
Vissa läkare använder även en hyperbar syrekammare vid behandling av våt eller inre kallbrand. Kammaren fylls med ren syre under högt tryck, vilket gör att blodet kan transportera mer syre. Syrerikt blod bekämpar infektioner effektivare och främjar läkningen.
Kallbrand går ofta att förebygga. Här är några viktiga råd:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online