Omvårdnadsplan vid ryggmärgsskada – så vårdar du patienten på bästa sätt

En ryggmärgsskada är ett av de mest allvarliga tillstånd en patient kan drabbas av och kräver ofta omvårdnad dygnet runt. Som sjuksköterska har du ett dubbelt uppdrag: att se till att patienten får alla behandlingar, läkemedel och undersökningar som läkaren ordinerat – men också att patienten mår bra, både mentalt och emotionellt. Eftersom en ryggmärgsskada är så komplex måste du noggrant lyssna till allt patienten berättar och iaktta varje detalj, så att du snabbt kan rapportera problem eller komplikationer till ansvarig läkare.

Akutbehandling

Arbetar du på en akutmottagning kommer du förr eller senare att ta emot en patient med misstänkt ryggmärgsskada. Prognosen avgörs till stor del av de första timmarna, vilket kräver nära samarbete mellan läkare, sjuksköterskor och övrig personal. Flera åtgärder är centrala:

• Stabilisera huvud och nacke. Huvud och nacke ska hållas helt stilla för att skadan inte ska förvärras. Det kan bli nödvändigt att lägga patienten i drag (extension).
• Säkra andningen. Beroende på skadans svårighetsgrad kan patienten behöva andningshjälp. Övervaka syresättningen kontinuerligt.
• Begränsa rörelser. Håll patienten så stilla som möjligt och ge lugnande medicin om det ordineras, så att rörelser och irritation minimeras under undersökningar och behandlingar.
• Följ vitalparametrarna noggrant. Risken för kardiovaskulär påfrestning och blodproppar är stor, vilket gör övervakningen extra viktig.
• Lägg urinkateter vid behov. Detta förhindrar att urin stannar kvar i blåsan.
• Ge medicinering omgående. Läkaren kan ordinera kortisonpreparatet Medrol (metylprednisolon), som bör ges direkt för att möjligen begränsa skadan på ryggmärgen.
• Dokumentera löpande. En välförd journal håller hela teamet – även personal på andra skift – uppdaterat om status och potentiella komplikationer.

Fortlöpande vård

Patienten läggs oftast in på sjukhuset i flera dagar eller till och med veckor. Kan hen inte röra sig under en viss punkt finns risk för flera komplikationer. Fortsätt därför att övervaka hjärt-, kärl- och andningsfunktion, och håll särskilt utkik efter blodproppar – immobilisering ökar risken kraftigt.

• Rörelseträning. Genomför rörlighetsövningar (range of motion) för att förebygga muskelbortfall, slapphet och kontrakturer i armar och ben.
• Förebygg trycksår. Vänd eller flytta patienten till nytt läge minst varannan timme och inspektera huden var åttonde timme.
• Kontrollera vätskebalansen. Dokumentera intag och utgång. Upptäcks tecken på urinretention kan åtgärder sättas in i tid.
• Ge och dokumentera all medicinering. Journalföringen är avgörande för att visa patientens utveckling och historik.

Rehabilitering

När patientens tillstånd förbättras kan hen överföras till en rehabiliteringsenhet för att återhämta sig och lära sig leva med skadan. Där står sjukgymnaster och terapeuter för större delen av träningen, men din roll som sjuksköterska är fortfarande betydelsefull. Uppmuntra patienten att delta i varje träningspass – det påskyndar återhämtningen. På rehabiliteringen tränas inte bara rörelse och styrka; patienten lär sig också praktiska färdigheter som att använda rullstol och utföra vardagsuppgifter på nya sätt.

Du har dessutom en viktig pedagogisk uppgift: att informera patienten om skadans fysiska konsekvenser och vad hen kan förvänta sig efter hemkomst. Det kan gälla att lära sig sköta urinkateter själv, förebygga urinvägsinfektioner, vårda huden samt anpassa bostaden inför återkomsten.

Komfortåtgärder

Miljön ska vara anpassad efter patientens behov. Håll behaglig rumstemperatur och se till att det finns gott om filtar. Har patienten urin- eller avföringsinkontinens ska hen hållas ren och tor så långt som möjligt. Ge smärtlindring vid behov, enligt läkares ordination, och säkerställ att patienten får tillräcklig vila genom att erbjuda ostördhet och privatliv när det krävs.

Kan patienten inte slappna av finns flera hjälpsamma metoder, exempelvis guidad visualisering: hjälp patienten att blunda och föreställa sig en plats hen helst vill befinna sig på – kanske en strand där vågorna skvalpar mot land och solens värme strålar mot huden. Bara förmågan att skapa bilden framför sig kan få spänningar att släppa och hjälpa patienten att koppla av betydligt mer.

Psykologisk omvårdnad

En ryggmärgsskada medför enorm stress, och ibland behöver patienten helt enkelt att du finns där. Hen går sannolikt igenom en sorgeprocess – en känsla av att ha förlorat en del av livet som kanske aldrig kommer tillbaka – och kan ha svårt att hantera situationen. Ditt bemötande gör verklig skillnad:

• Kommunicera effektivt. Sätt dig in i skadan så att du verkligen förstår vad som händer i kroppen – det ger dig bättre förutsättningar att besvara frågor.
• Var ärlig och rak. Försköna ingenting; utelämnade detaljer kan skapa misstro längre fram.
• Lyssna. Ibland behöver patienten bara ett lyssnande öra.
• Uppmuntra och beröm. När patienten återfår förmågor och klarar saker på egen hand – uppmärksamma det! Det stärker det emotionella välbefinnandet och kan ge kraft att fortsätta utan att ge upp.
• Lär känna patienten. Ta reda på vad hen tycker om och inte tycker om. Berätta alltid i detalj vad en behandling innebär innan du utför den. Börjar patienten tråkas – något som är vanligt vid immobilisering – hitta stimulerande aktiviteter utifrån det du lärt dig om hen.
• Håll utkik efter psykisk ohälsa. Rapportera tecken på psykisk påfrestning så att patienten vid behov kan få kontakt med kurator eller psykolog.