Ett magsår, eller peptiskt sår, är ett runt sår som uppstår när slemhinnan i magsäcken eller tolvfingertarmen har skadats av matsmältningsvätskor och magsyra. Magsår kan bero på gastrit (magsäcksinflammation) eller på en infektion med bakterien Helicobacter pylori. Behandlingen kan omfatta syraneutraliserande läkemedel, antibiotika och andra preparat. Innan behandlingen kan påbörjas måste dock en diagnos först ställas. Eftersom blödningar, perforationer och andra allvarliga komplikationer kan uppstå är en korrekt och tidig diagnos avgörande.
Det första steget i utredningen är att uppsöka en läkare. Läkaren gör en fysisk undersökning och går noggrant igenom vilka symtom patienten upplever, hur länge de funnits och om något lindrar eller förvärrar besvären.
Symtomen på magsår kan variera mycket från person till person. Ett vanligt symtom är smärta i övre delen av buken. Det är dock fullt möjligt att ha endast lindriga besvär, eller inga symtom alls. Svårighetsgraden av symtomen säger därför inget om hur allvarligt magsåret egentligen är – även personer med återkommande magsår kan vara helt smärtfria.
Andra typiska symtom är en brännande känsla i övre bukdelen samt hungerkänslor som uppträder en till tre timmar efter måltid eller mitt i natten. Vissa drabbade får också illamående, uppblåsthet eller obehag som lindras tillfälligt av mat eller syrablockerande medel.
För att bekräfta diagnosen magsår beställer läkaren ofta en undersökning av övre mag-tarmkanalen, kallad gastroskopi eller endoskopi. Under undersökningen får patienten sedering, varefter läkaren försiktigt för in ett tunt instrument med slang och kamera ner genom matstrupen och in i magsäcken.
Endoskopi är det mest tillförlitliga verktyget för att diagnosticera magsår, men små sår kan i sällsynta fall ändå missas om de är svåra att se tydligt. Sår kan förekomma både på magsäckens insida och i tolvfingertarmen – den del av tunntarmen som ligger mellan magsäcken och jejunum.
Om läkaren under endoskopin ser något misstänkt, eller vill utesluta att magsåret är cancerogent, tas ett vävsprov med hjälp av endoskopet. Provbiten skickas till ett laboratorium där den undersöks i mikroskop. Biopsin kan också visa om bakterien H. pylori finns närvarande, vilket är viktig information för valet av behandling.
Ett ytterligare fördel med endoskopin är att läkaren direkt kan stoppa en pågående blödning från såret och minska risken för framtida blödningar.
Ibland används röntgen som komplement för att fastställa diagnosen. Då tas bilder av magsäcken och tolvfingertarmen med hjälp av bariumkontrast – patienten får svälja en vätska som gör att organen syns tydligt på bilderna. Röntgen hjälper läkaren att bedöma magsårets storlek och läge.
Denna metod kan vara särskilt värdefull när ett sår är svårt att upptäcka vid endoskopi, till exempel om det döljs av en slemhinneveck eller ligger längre ner i tolvfingertarmen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online