Gallsten uppstår när gallan i gallblåsan stelnar till fasta partiklar. Dessa stenar bildas ofta när gallan innehåller höga nivåer av bilirubin eller kolesterol. Gallstenarna kan i sin tur skada bukspottkörteln och omgivande vävnader, vilket kan leda till att körtelen blir inflammerad – ett tillstånd som kallas pankreatit.
Gallsten och en inflammerad bukspottkörtel kan vara mycket smärtsamt. Smärtan sitter vanligtvis i övre mellandelen av buken och förvärras ofta när man ligger ner. Symtomen kan dessutom åtföljas av illamående och kräkningar.
Det finns flera sätt att behandla gallsten för att förebygga pankreatit. Extrakorporeal chockvågslitotripsi (ESWL) är en behandlingsform där chockvågor används för att krossa gallstenen. När stenarna delats i mindre bitar kan de lättare passera genom gallvägarna. Läkemedel kan också användas för att lösa upp gallstenar, men denna behandling tar längre tid innan resultat syns, och stenarna kan bildas på nytt.
Kirurgi är oftast den bästa åtgärden om patienten ännu inte har utvecklat pankreatit. Ingreppet kan då utföras omedelbart och hjälper till att förebygga ytterligare inflammation i bukspottkörteln. Är bukspottkörteln redan inflammerad får patienten antibiotika via dropp i flera dagar innan operationen utförs. Operationen kallas kolecystektomi och innebär att gallan kan flyta direkt från levern till tunntarmen.
Det finns två former av gallblåseoperation: laparoskopisk borttagning och öppen kirurgi. Den laparoskopiska metoden är den mest föredragna och använder ett instrument med kamera som förs in genom ett litet snitt i buken. Instrumentet har kirurgiskt verktyg fäst för att avlägsna gallstenarna. Ingreppet tar mellan 20 minuter och en timme och är mindre smärtsamt än öppen kirurgi.
Vid öppen kirurgi krävs ett snitt på cirka 7–15 centimeter i buken för att ta bort gallstenarna. Denna metod används dock inte lika ofta och tar i genomsnitt 45–90 minuter.
Det finns två former av inflammation i bukspottkörteln som kan orsakas av gallsten: akut och kronisk. Behandlingen av akut pankreatit inleds med antibiotika via dropp för att lindra smärta. I vissa fall kan patienten behöva matas via en nässond, en sond som förs in genom näsan och halsen. Denna typ av näringstillförsel ger bukspottkörteln tid att läka medan antibiotikan verkar för att minska inflammationen.
Terapeutisk endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi (ERCP) är en metod där en slang med en datoriserad kamera används för att undersöka bukspottkörteln. Denna procedur utförs vid både akuta och kroniska fall.
Behandlingen av kronisk pankreatit följer samma steg som vid akut pankreatit. När dessa steg är genomförda kan läkaren förskriva syntetiska pankreasenzymer för att underlätta matsmältningen. En näringsrik kostplan med små, fettsnåla måltider krävs dessutom för att behandla tillståndet på bästa sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online