Både homeopatisk och västerländsk medicin har som mål att lindra patienters smärta och lidande. Vägarna dit ser dock mycket olika ut – de två traditionerna skiljer sig markant åt i hur de betraktar sjukdom, symptom och behandling.
Inom västerländsk medicin fokuserar man på den drabbade delen av kroppen snarare än på helheten. Sjukdomar delas in i tydligt avgränsade grupper, och sjukdomens djupare betydelse för individen tas ofta inte i beaktande. En hosta får exempelvis en läkare inom den konventionella medicinen att koncentrera sig på bröstet. Homeopatin tar däremot hänsyn till hela människan och ser sjukdom som ett tecken på en obalans i kroppen.
Västerländsk medicin utgår från symptomen och betraktar dem som något negativt. Behandlingen syftar därför till att få dem att försvinna. Homeopatin gör istället en noggrann bedömning av symptomen med målet att återställa balansen hos personen som helhet.
Inom västerländsk medicin beskriver diagnosen den strukturella orsaken till besvären. Får du exempelvis diagnosen lunginflammation är det den strukturella orsaken till både sjukdomen och symptomen. Inom homeopatin försöker man istället förstå själva fenomenet sjukdom, samtidigt som hela människan beaktas i bedömningen.
Inom västerländsk medicin läggs tonvikten vid läkarens rekommendationer och råd. Homeopatin lägger däremot stor vikt vid begreppet egenvård – patientens egen aktiva roll i läkningsprocessen.
Västerländsk medicin bygger sin behandling på läkemedel som motverkar och dämpar symptomen. Homeopatin följer principen "likhet botar likhet", där små doser av potentierade preparat används för att stimulera kroppens egen läkekraft.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online