Stafylokocker är en grupp bakterier som kan orsaka infektioner i i princip vilken del av kroppen som helst. När dessa bakterier ger upphov till en infektion talar man ofta om en stafylokockinfektion. Hos friska människor tar sig bakterierna vanligtvis in i kroppen genom ett sår eller en skada på huden. Detta kan leda till en lokal hudinfektion, men bakterierna kan också ta sig ut i blodet och sprida sig till kroppens inre organ. Stafylokockinfektioner kan även uppstå i samband med användning av invasiva medicinska hjälpmedel, exempelvis urinkatetrar.
De första tecknen på en stafylokockinfektion i huden och underliggande vävnader är ofta rodnad, svullnad och smärta i det drabbade området. En inre, systemisk infektion kan istället ge feber och en allmän känsla av olust eller sjukdomskänsla.
Flera olika antibiotika är effektiva vid behandling av stafylokockinfektioner, bland annat klindamycin, cefazolin och nafcillin. Så länge infektionen inte är allvarlig ges antibiotikan oftast i tablettform.
Vid lindriga stafylokockinfektioner i huden kan ett lokalt antibiotikum, såsom Bactroban (mupirocin), användas. Det kan kombineras med antibiotika i tablettform för att förstärka behandlingseffekten.
MRSA är en typ av stafylokock som är resistent mot många vanliga antibiotika, vilket gör behandlingen betydligt svårare. Vid denna typ av infektion ges antibiotika som vankomycin och rifampicin intravenöst, det vill säga direkt i blodet via dropp.
Innan laboratorieprover har bekräftat diagnosen kan läkaren inleda behandling med ett av de vanliga orala antibiotika. Konstateras det att det rör sig om MRSA övergår man till intravenös antibiotikabehandling, antingen inom ramen för öppen vård eller vid inläggning på sjukhus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online