Ett antikroppstest, eller antikroppstitrering, påvisar förekomsten av antikroppar i blodet och mäter deras mängd. Genom att analysera antikroppsnivåerna kan läkare avgöra om en påfyllnadsdos av ett vaccin behövs, eller om en nyligen genomförd vaccination gav tillräckligt starkt skydd mot sjukdom. I vissa fall används antikroppstestet också för att identifiera tidigare genomgångna infektioner.
Immunsystemet bildar proteiner som kallas antikroppar, vilka binder till bakterier, virus och andra främmande ämnen. Antigener är ämnen som finns på ytan av virus och bakterier, och antikroppar skapas av immunsystemet specifikt för varje främmande kropp. Ytan på varje levande cell bär en unik proteinmarkör.
När antikropparna väl har bildats stannar vissa av dem kvar i immunsystemet, redo att angripa viruset eller bakterien vid ett nytt exponeringstillfälle. Ofta kan de hindra kroppen från att bli smittad, och personen betraktas då som immun. Antikroppar som bekämpar virus som hepatit, körtelfeber, hiv och vattkoppor kan påvisas med ett blodprov.
Det går fel när kroppen felaktigt identifierar normal vävnad som ett främmande ämne. Immunsystemet bildar då antikroppar mot den egna vävnaden, och friska celler förstörs, vilket kan leda till autoimmun sjukdom eller autoimmun reaktion.
Antikroppstestet utförs genom ett blodprov från en ven på insidan av armen. Patienten behöver ingen särskild förberedelse, men om du tar blodförtunnande läkemedel eller har blödnings- eller koagulationsproblem bör du informera labbpersonalen innan provtagningen.
Ett negativt blodprov innebär att inga antikroppar påvisades. Detta är det normala resultatet. Ett onormalt resultat är ett positivt utslag.
Systemisk lupus erythematosus (SLE), lymfom, cancer i sent skede, hemolytisk anemi, mykoplasmainfektion eller infektiös körtelfeber kan vara underliggande orsaker till ett positivt antikroppstest, liksom en inkompatibel blodtransfusion. Ett antikroppstest används dessutom före blodtransfusioner för att kontrollera kompatibiliteten mellan givare och mottagare, samt vid bestämning av Rh-faktorn.
Flera faktorer kan påverka resultaten av ett antikroppstest. Tidigare blodtransfusioner eller en nyligen genomgången graviditet kan påverka antikroppsanalysen. Läkemedel som insulin, tetracykliner, cefalosporiner, tuberkulosläkemedel samt alla preparat som innehåller sulfonamider kan också störa resultaten.
Även kontrastmedel från en nyligen gjord röntgenundersökning eller en injektion med dextran kan göra testet oanvändbart.
Brittiska forskare arbetar med att använda antikroppstester på fingeravtryck för masscreening av sjukdomar. Eftersom provmaterialet är själva fingeravtrycket finns det ingen risk att prover förväxlas.
Antikroppsanalys av fingeravtryck skulle också kunna spela en roll vid identifieringen av en misstänkt person vars fingeravtryck inte finns registrerade i någon databas, genom att begränsa kretsen av möjliga misstänkta. Upptäckt av droger, läkemedel, sjukdomar och till och med födoämnen skulle kunna hjälpa till att kartlägga livsstilen hos en okänd gärningsperson genom denna banbrytande tillämpning av antikroppstestning.
Enligt ett forskarteam vid University of East Anglia och King's College har man redan lyckats skilja åt fingeravtryck från rökare och icke-rökare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online