Kan lugnande medel orsaka sömnapné?

Sömnapné är ett störande tillstånd som påverkar både sömnkvaliteten och den allmänna hälsan. Enligt det amerikanska hälsodepartementet drabbar sömnapné främst överviktiga personer, eftersom överskott av mjuk vävnad i halsen kan förtränga luftvägarna. Även vissa anatomiska former av skalle och hals kan bidra till smalare luftvägar och därmed öka risken för besvären.

Den vanligaste formen av sömnapné som orsakas av lugnande medel är obstruktiv sömnapné (OSA). I värsta fall kan OSA bli livshotande om luftvägen blockeras helt.

Vad är obstruktiv sömnapné?

Den främsta orsaken till sömnapné när patienter får lugnande medel, särskilt intravenöst, är att muskeltonusen i luftvägarna försvagas. Detta minskar bredden på luftvägarna, vilket utlöser uppvaknanden under natten. Kroppen är nämligen programmerad att väcka individen så snart luftvägarna blir för trånga – känner personen att hen inte får tillräckligt med luft på grund av de lugnande medlen, vaknar hen automatiskt.

Vem drabbas av OSA?

Obstruktiv sömnapné förekommer oftast hos överviktiga personer. Personer med förstorade tonsiller har också ofta problem med apné, eftersom förstorade tonsiller kan blockera luftvägarna – något som förvärras ytterligare när en person är sederad.

Läkemedel att undvika

Patienter som använder bensodiazepiner och propofol som lugnande medel drabbas särskilt ofta, eftersom dessa läkemedel ofta gör att muskeltonusen i luftvägarna slappnar av. Det är därför viktigt att informera vården om tidigare sömnproblem innan en sedering ska genomföras.

Behandling av besvären

Vid administrering av lugnande medel kan man ibland använda en stent eller liknande hjälpmedel för att hålla luftvägarna öppna och förhindra att patienten vaknar. Personer vars sömnapné inte orsakas av förträngda luftvägar upplever normalt ingen försämring av sitt tillstånd av lugnande medel – de med OSA påverkas däremot i betydligt högre grad.

Förebyggande åtgärder

Om du tidigare har upplevt att lugnande medel utlöst sömnapné rekommenderas det att undvika elektiva, det vill säga planerade, operationer. I de fall ett ingrepp ändå är nödvändigt bör du alltid diskutera riskerna noggrant med din läkare eller anestesiolog i förväg, så att alternativa metoder för smärtlindring och sedering kan övervägas.