Fibromyalgi, även kallat FMS (fibromyalgisyndrom), har fått ökad uppmärksamhet inom den medicinska och farmaceutiska världen de senaste åren. Trots detta är tillståndet fortfarande dåligt förstått av många, vilket gör det svårt att diagnostisera. En av de främsta anledningarna är att fibromyalgi efterliknar flera andra sjukdomar, bland annat reumatoid artrit, lupus, multipel skleros (MS) och borrelia (Lymes sjukdom).
De huvudsakliga symtomen vid fibromyalgi är trötthet och utbredd smärta i muskler, senor och leder över hela kroppen. Många patienter beskriver även domningar, stickningar eller en brännande känsla i de områden som gör ont. Tillståndet drabbar uppskattningsvis 2–4 procent av befolkningen och är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män.
Fibromyalgi förekommer dessutom ofta tillsammans med andra besvär, såsom depression, ångest, irritabel tarm (IBS) och migrän. Denna överlappning med många andra tillstånd gör diagnostiken ännu mer komplex.
Det finns idag inga blodprov, röntgenundersökningar eller andra screeningtester som kan bekräfta en fibromyalgidiagnos. Det innebär att FMS är en så kallad uteslutningsdiagnos: alla andra tänkbara orsaker måste elimineras innan diagnosen kan ställas. Börja därför alltid med att fundera på vilka andra sjukdomar som skulle kunna förklara patientens besvär.
Symtomen vid FMS varierar kraftigt mellan olika patienter, även om de flesta rapporterar utbredd smärta och trötthet. En grundlig sjukdomshistoria (anamnes) behöver tas för att fastställa symtomens varaktighet och karaktär. På så sätt kan vissa sjukdomar uteslutas direkt, medan andra kräver vidare utredning. Det finns specifika screeningtester som kan styrka eller utesluta några – men inte alla – av de sjukdomar som liknar FMS, exempelvis reumatoid artrit och multipel skleros.
Ett klassiskt kännetecken för fibromyalgi är smärta och ömhet vid minst 11 av 18 specifika tryckpunkter på kroppen. Dessa punkter finns i områdena runt halsen, bröstet, skinkorna, knäna och armbågarna. Undersökningen kräver god utbildning, både för att lokalisera punkterna och för att applicera rätt mängd tryck vid bedömningen av smärta och ömhet. Endast en kvalificerad vårdgivare bör utföra undersökningen. Observera att de reviderade diagnoskriterierna från American College of Rheumatology (ACR, 2010) inte längre kräver tryckpunkter, utan i stället bygger på utbredd smärta samt en bedömning av trötthet och kognitiva besvär.
Använd resultaten från laboratorieprover, bilddiagnostik och tryckpunktsundersökningen, tillsammans med patientens sjukdomshistoria, för att avgöra om patienten verkligen har FMS. Först när alla andra möjligheter har uteslutits bör en fibromyalgidiagnos övervägas. Kvarstår osäkerheten – till exempel vid misstanke om lupus eller borrelia – kan det bli nödvändigt att vänta på ytterligare symtom innan alla alternativ kan uteslutas och diagnosen kan bekräftas.
Även om fibromyalgi inte kan botas finns det flera behandlingar som kan lindra symtomen, exempelvis regelbunden fysisk aktivitet, kognitiv beteendeterapi (KBT), avslappningsövningar och i vissa fall medicinering. En tidig och korrekt diagnos är därför avgörande för att patienten ska få rätt stöd, behandling och verktyg att hantera sin vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online