
Ulcerös kolit är en kronisk tarmsjukdom som drabbar tjocktarmen och ändtarmen. Sjukdomen kännetecknas av sår och inflammation i tarmens slemhinna och ger upphov till en rad besvärande symtom, bland annat anemi, trötthet, viktnedgång och nedsatt aptit, blödningar från ändtarmen samt ledvärk. Hos barn kan sjukdomen dessutom leda till hämmad tillväxt.
Vilken behandling som rekommenderas beror främst på hur svår sjukdomen är. Behandlingen består oftast av läkemedel, men i mer allvarliga fall kan kirurgi bli nödvändig. Här går vi igenom de vanligaste behandlingsmetoderna.
Aminosalicylater är läkemedel som innehåller 5-aminosalicylsyra (5-ASA), exempelvis sulfasalazin, olsalazin och balsalazid. Dessa mediciner tas normalt via munnen eller i form av lavemang eller suppositorier och används för att behandla lätta till måttliga former av sjukdomen genom att dämpa inflammationen i tarmen.
Kortikosteroider, såsom hydrokortison och prednison, används vanligen vid måttliga till svåra former av sjukdomen. De verkar inflammationsdämpande och ges antingen via munnen eller intravenöst. I vissa fall kan de även administreras som lavemang eller suppositorier.
Immunmodulerande läkemedel, exempelvis azatioprin, kan användas för att minska inflammation hos patienter som inte har fått tillräcklig effekt av annan läkemedelsbehandling. Denna typ av medicin tas via munnen, men verkar långsamt – det kan dröja upp till sex månader innan patienten uppnår full symtomlindring.
Vid en ileostomi skapas en liten öppning i bukväggen, en så kallad stoma, dit slutet av tunntarmen (ileum) fästs. Avföringen leds då ut ur kroppen genom stomat och samlas upp i en påse som patienten själv behöver tömma regelbundet.
Ileoanal anastomos är en operation som gör det möjligt för patienten att fortsätta ha avföring på det vanliga sättet. Vid ingreppet avlägsnas tjocktarmen och den inre delen av ändtarmen, medan de yttre musklerna behålls. Kirurgen skapar sedan en påse genom att koppla ihop slutet av tunntarmen med insidan av ändtarmen och den kvarvarande delen av anus. Eftersom avföringen lagras i den kirurgiskt skapade påsen kan den passera genom anus som vanligt.
Tänk alltid på att diskutera med din läkare vilken behandling som passar bäst för just dig, eftersom valet av metod bör anpassas efter sjukdomens svårighetsgrad och dina individuella behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online