En hakmaskinfektion hos människan sprids via jord och orsakas av två olika parasiter: Necator americanus och Ancylostoma duodenale. Hakmaskar smittar sina värdar – både människor och djur – genom att borra sig in i huden när parasiten kommer i kontakt med kroppen. En hakmask kan tränga in i händer, fötter, ben eller armar. I vissa fall är det även möjligt att få i sig Ancylostoma duodenale genom kontaminerat kött eller vatten. När en infektion väl har uppstått kan symtomen variera från lindriga till allvarliga.
A. duodenale är en parasit som främst infekterar människan, men även djur som hundar och katter kan drabbas av hakmask. Hos hundar och katter kallas de parasitiska hakmaskarterna för A. caninum, A. braziliense respektive A. tubaeforme. A. caninum infekterar enbart hunddjur, medan A. braziliense och A. tubaeforme infekterar kattdjur. A. caninum och A. braziliense kan överföras till människor via smittad avföring. Detta är vanligast bland barn som leker i trädgården och kommer i kontakt med områden där husdjur har gjort ifrån sig.
Ett infekterat djur utsöndrar ägg från A. duodenale via avföringen. Äggen kläcks inom två dagar, och de nykläckta larverna fortsätter att utvecklas antingen i avföringen eller i jorden. Efter fem till tio dagar har larverna nått ett stadium där de kan infektera en värd. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC kan larverna därefter överleva i upp till fyra veckor medan de söker efter en värd.
När en larv hittar en värd gräver den sig in i huden och förs sedan vidare genom blodkärlen. Blodet transporterar larven från hjärtat till lungorna. När du hostar lossnar larverna från lungorna och sväljs ner. Larverna vandrar därefter vidare till tarmarna, där de mognar till vuxna maskar. Enligt CDC är det möjligt att bli av med de vuxna maskarna inom två år, men vuxna hakmaskar kan överleva i tunntarmen i många år.
N. americanus har en livscykel som liknar A. duodenales. När larverna tar sig till värdens tarmar når de könsmognad och förökar sig där. Enligt Michigans universitets zoologiska museum kan en könsmogen hona lägga upp till 10 000 ägg per dag. Äggen passerar sedan ut med den infekterade värdens avföring, vilket kan starta en helt ny smittcykel.
Det första tecknet på infektion är ofta utslag och lokaliserad klåda på det ställe där huden kommit i kontakt med infekterad jord. Enligt CDC uppstår symtomen i samband med att hakmaskarna tränger in i huden. Vid en allvarlig hakmaskinfektion kan du drabbas av kraftiga diarréer, buksmärtor, viktnedgång, aptitlöshet och anemi (blodbrist). Barn med kroniska hakmaskinfektioner riskerar hämmad tillväxt och utvecklingsproblem.
Vid en hakmaskinfektion ordinerar läkaren en parasitdödande medicin som tar bort de vuxna maskarna. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är läkemedel som albendazol och mebendazol de mest vanligt förekommande preparaten. Du behöver lämna avföringsprov för att säkerställa att du blivit av med infektionen. Tänk på att det fortfarande kan finnas ägg i avföringen, vilket innebär en risk för återinfektion. Tvätta därför alltid händerna noggrant med tvål och varmt vatten efter toalettbesök – särskilt under naglarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online