Radioaktiva isotoper är en biprodukt av kärnenergiproduktion i kraftverk. Sedan kärnmedicinens genombrott på 1950-talet har användningen av radioisotoper för bildtagning, diagnostik och behandling ökat dramatiskt. Radioisotoper som är relativt ofarliga i kroppen kan användas för att avbilda kroppens inre, vilket ger läkare möjlighet att bedöma hälsotillståndet hos interna organ. Eftersom snabbt delande celler är särskilt känsliga för strålningsskador kan många cancerformer behandlas genom kontrollerad bestrålning av det drabbade området.
Radioisotoper som är relativt ofarliga i kroppen kan användas för att avbilda kroppens inre, vilket gör det möjligt för läkare att granska interna organ och snabbare upptäcka potentiella hälsoproblem. Isotoper kan administreras oralt, via injektion eller genom inandning. När de väl finns i kroppen avger radioisotoperna små mängder strålning som kan registreras av en speciell kamera. En dator sammanställer sedan alla dessa punkter till en sammanhängande bild. Bildtagning med radioisotoper används idag på över 10 000 sjukhus världen över och har blivit ett ovärderligt verktyg vid upptäckt av sjukdomar.
Strålning kan även användas för att behandla vissa sjukdomar, särskilt cancer. När celler delar sig snabbt – som är fallet vid cancertillväxt – blir de mer känsliga för strålning. Genom att rikta en exakt doserad mängd strålning mot ett bestämt område i kroppen kan cancerceller dödas samtidigt som den omgivande friska vävnaden lämnas intakt. Detta kan åstadkommas antingen med en maskin som sänder riktade strålar (vanligtvis gammastrålning) mot en specifik punkt på kroppen, eller genom att föra in kärnisotoper direkt i kroppen.
En betydande nackdel med strålbehandling är den kollaterala skada som den oundvikligen orsakar i omgivande vävnad. Trots att medicinska framsteg har gjort riktnings- och leveransmetoder alltmer precisa är det omöjligt att administrera joniserande strålning mot cancerös vävnad utan att skada närliggande frisk vävnad. Detta kan resultera i milda till allvarliga biverkningar för patienten, beroende på behandlingens intensitet och omfattning.
Även om den stora majoriteten av medicinska isotoper kommer från forskningsreaktorer bidrar de ändå till den övergripande efterfrågan på en fungerande kärnkraftsindustri. Kärnkraft förblir kontroversiell eftersom farhågor kring mänsklig säkerhet och miljöpåverkan består. Om strikta säkerhetsstandarder inte finns på plats kan fissionsreaktioner bli instabila och okontrollerbara, vilket kan leda till utsläpp av kärnmaterial från reaktorns härd eller, i värsta fall, en härdsmälta. Sådana händelser kan få långvariga konsekvenser för både den omgivande befolkningen och miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online