Bakterier finns överallt omkring oss. De kan orsaka sjukdomar, men de är också helt avgörande för livet på jorden och för människans existens. Flera bakterier, som Streptococcus pneumoniae och Escherichia coli, lever till och med symbiotiskt i människokroppen. Trots detta skiljer sig bakteriernas struktur och funktion kraftigt från våra egna celler.
Bakterier bryter ner och producerar näringsämnen och joner som människokroppen inte klarar av att hantera själv, exempelvis kväve och vitamin K. Även om bakteriecellens byggnad ser annorlunda ut har den genom årmiljoners evolution anpassat sig för att överleva förändringar i miljön och kunna fortplanta sig.
Bakterier är prokaryota celler, vilket skiljer dem från människans eukaryota celler. Den största skillnaden mellan dessa två celltyper ligger i hur organellerna – cellens specialiserade underenheter – är organiserade. Prokaryota celler saknar membranomslutna organeller. De har heller ingen cellkärna som omsluter arvsmassan; istället består deras DNA av en enda cirkulär molekyl, i stället för separata kromosomer som i en eukaryot cell.
En av bakteriecellens viktigaste virulensfaktorer är dess kapsel. Kapseln består av ett tjockt lager polysackaridmaterial och har två huvudsakliga uppgifter: att skydda bakterien mot uttorkning samt att ge skydd mot fagocytos, det vill säga immunförsvarets cellers förmåga att förtära främmande mikroorganismer. Hos bakterier som S. pneumoniae och E. coli fungerar kapseln som en virulensfaktor. Utan denna kapsel blir bakterierna avirulenta och orsakar därmed ingen sjukdom.
Bakterier har en cellvägg uppbyggd av peptidoglykan, ett lager som gör cellen stel och ger den form. Cellväggen fungerar även som förankringspunkt för pili och flageller. Den håller samman cellens innehåll och förhindrar att cellen sprängs vid stora förändringar i osmotiskt tryck. Forskare använder cellväggens egenskaper för att skilja och klassificera bakterier åt, bland annat genom gramfärgning.
Många bakterier har pili – små hårliknande strukturer som sträcker sig ut från cellväggen. Dessa strukturer har två viktiga funktioner. För det första ingår pili i bakteriens virulensfaktorer: de gör det möjligt för bakterien att fästa vid vävnader och celler hos värden, vilket är en förutsättning för att kunna orsaka infektion. För det andra används särskilda pili vid konjugation, en process där en bakterie överför gener, exempelvis antibiotikaresistens, till närliggande bakterieceller.
Flageller liknar pili till utseendet, men deras funktion är en helt annan: de används för rörelse. Flagellerna kan sitta i ena änden av bakterien, i båda ändar, eller omge hela cellen. Med hjälp av flagellerna kan bakterien röra sig bort från giftiga kemikalier och mot näringsämnen. De arbetar som en propeller och snurrar runt för att driva bakterien framåt till en ny plats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online