Radonexponering är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall i lungcancer i USA varje år, där tusentals personer förlorar livet till följd av gasens skadeverkningar. Radonexponering sker när människor kommer i kontakt med små radioaktiva radonpartiklar som bildas vid sönderfall av uran och radium i marken. Eftersom exponeringen inte ger några omedelbara symtom är det svårt att upptäcka problemet, och i värsta fall upptäcks det först när det är för sent.
Radon är en osynlig, smaklös och luktfri gas som är radioaktiv. Den bildas när uran och radium, som förekommer naturligt i berggrund och jordarter, sönderfaller och frigör radon som en biprodukt. På vissa platser kan radon lösa sig i grundvattnet och sedan släppas ut i luften när vattnet används. Utomhus förekommer radon i så låga halter att det inte är farligt för människor, men i dåligt ventilerade utrymmen, till exempel en källare, kan halterna nå farliga nivåer.
Eftersom radon finns i låga halter praktiskt taget överallt utsätts människor för gasen kontinuerligt. Mängden man andas in utomhus är dock så liten att ingen skada uppstår. Problemen börjar när radon tränger in i en bostad genom sprickor i grundplattan, golv och väggar. Halterna kan då stiga till nivåer som påverkar hälsan, särskilt om huset är välisolerat och luften inte cirkulerar ordentligt. Eftersom radon kommer från marken gäller att risken ökar ju lägre plan i huset man befinner sig på.
Radon sönderfaller snabbt och avger då mycket små radioaktiva partiklar. Dessa kan inhaleras och fastna i lungorna, där de skadar slemhinnorna. Långvarig exponering kan ge upphov till så omfattande cellskador i lungornas slemhinnor att cancer utvecklas. Varje år drabbas tusentals personer av lungcancer till följd av radonexponering, vilket gör gasen till ett allvarligt folkhälsoproblem.
När ett hus byggs på mark som innehåller betydande mängder radongas under ytan finns det en påtaglig risk för radonexponering. När varm luft stiger genom huset uppstår ett slags undertryck på de nedre planen, vilket kan suga upp radongasen genom marken och in genom alla öppningar som finns. Eftersom det är nästan omöjligt att täta alla sprickor som släpper in radon krävs andra åtgärder för att sänka halterna i bostaden.
Med radonmätning går det att upptäcka farliga halter av gasen. Det finns två huvudtyper av mätningar: korttidsmätning och långtidsmätning. Korttidsdetektorer mäter radonhalten över en period från 2 dagar upp till 3 månader, medan långtidsmätningar ger ett tillförlitligt genomsnittsvärde över mer än 90 dagar. Mätutrustningen kan köpas hos de flesta byggvaruhus och järnhandlare.
Om en för hög halt upptäcks är den mest effektiva lösningen att installera ett system som ventilerar bort radon från grunden under huset via ett rör ut till det fria. Åtgärden kan vara kostsam, men ur hälsosynpunkt är investeringen väl värd sitt pris.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online