1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vita blodkroppar i djurs immunitet: Typer, funktioner och artskillnader

Leukocyter (vita blodkroppar) utgör den cellulära grunden för ryggradsdjurens immunsystem. Även om absoluta antal och proportioner varierar över arter, är de fundamentala leukocytlinjäerna och deras roller evolutionärt bevarade över däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar.

Stora leukocytlinjäer och funktioner

1. Neutrofila (Heterofila hos fåglar/reptiler)

  • Förekomst: 50–70% av cirkulerande leukocyter hos de flesta däggdjur.
  • Första respondrar: Rekryterade inom minuter till infektionsställen via kemotaxis (IL-8/CXCL8, LTB₄, komplement C5a).
  • Mekanismer: Fagocytos, oxidativ burst (NADPH oxidas → ROS), NETosis (neutrofila extracellulära fällor), degranulering (elastase, MPO, defensiner).
  • Livslängd: 6–24 timmar i cirkulation; dagar i vävnader.

2. Lymfocyter

B-celler: Humoral immunitet; differentierar till plasmaceller som utsöndrar patogenspecifika antikroppar (IgM → IgG/IgA/IgE klassväxling); minnes-B-celler ger långvarig immunitet.

T-celler:

  • CD8⁺ Cytotoxiska T-lymfocyter (CTLs): MHC-I begränsat dödande av inficerade/cancerösa celler (perforin/granzym, Fas/FasL).
  • CD4⁺ Hjälparundertyper: Th1 (intracellulära patogener), Th2 (parasiter/allergi), Th17 (svamp/slemhinna), Tfh (B-cellhjälp), Treg (tolerans).
  • Minnes-T-celler: Centrala (TCM) och effektora (TEM) undergrupper.

Natural Killer (NK) celler: Inna lymfoida celler; missing-self recognition (MHC-I neddreglering); antikroppsberoende cellulär cytoxicitet (ADCC); cytokinproduktion (IFN-γ).

3. Monocyter/Makrofager

  • Klassiska monocyter (CD14⁺⁺CD16⁻ hos människor): Patrullerar cirkulation; differentierar till vävnadsresidens makrofager/dendritiska celler.
  • Makrofager: Vävnadsresidens (Kupffer-celler, mikroglia, alveolära makrofager, osteoklaster); fagocytos, antigenpresentation (MHC-II), cytokinorkestrering, vävnadssreparation, järnåtervinning.
  • Polarisering: M1 (proinflammatorisk, mikrobicid) ↔ M2 (antiinflammatorisk, reparativ) spektrum.

4. Eosinofila

  • 1–5% av leukocyter; bekämpar helminter (major basic protein, eosinofilperoxidas).
  • Modulerar allergisk inflammation (Th2 cytokiner: IL-4, IL-5, IL-13).
  • Förhöjda vid parasitinfektioner, astma, eosinofilt esofagit, läkemedelsreaktioner.

5. Basofila och mastceller

  • Basofila (<1% blod): Histamin, heparin, LTC₄, IL-4/IL-13; snabb allergisk respons.
  • Mastceller (vävnadsresidens): IgE-FcεRI korslänkning → degranulering; anafylaxi, värdförsvar mot gifter/parasiter.

Artspecifika anmärkningar

  • Fåglar/Reptiler: Heterofiler ersätter neutrofila; inga lymfkörtlar (lymoida aggregat); Fabricius bursa (B-cellutveckling).
  • Idisslare: Högre basala neutrofila; γδ T-celler rika i slemhinnor.
  • Fiskar: Njure (pronephros) = primärt hematopoetiskt organ; trombocyter (kärniga) bidrar till immunitet.

Klinisk relevans

Leukogram (CBC med differential) är diagnostiska hörnstenar i veterinärmedicin för att upptäcka inflammation (neutrofilia ± left shift), stress (lympopeni, eosinopeni), kronisk antigentimulering (lympcytos) och neoplasmier (leukemi).

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online