Hemorragisk gulsot, även känd som leptospiros, är en bakteriesjukdom som kan drabba både människor och djur. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC kan sjukdomen ge upphov till en rad olika symtom – eller i vissa fall inga symtom alls. Sjukdomen orsakas av bakterier från släktet Leptospira och förekommer världen över, särskilt i områden med varmt klimat och mycket nederbörd.
En person kan insjukna i hemorragisk gulsot efter att ha kommit i kontakt med vatten, livsmedel eller jord som är förorenad med urin från infekterade djur, enligt de amerikanska hälsoinstituten National Institutes of Health (NIH). Vanliga smittbärare är råttor och andra gnagare, men även hundar, nötkreatur och vilda djur kan sprida bakterierna. Sjukdomen smittar inte mellan människor.
Utöver de typiska symtom som förknippas med gulsot, som gulfärgning av hud och ögon, kan en person med hemorragisk gulsot även drabbas av:
Symtomen brukar vanligtvis visa sig inom en till två veckor efter smittotillfället, men i vissa fall kan det dröja upp till en månad.
Symtomen vid hemorragisk gulsot liknar dem vid flera andra infektionssjukdomar, vilket kan göra diagnosen svår att ställa enbart utifrån symtombilden. Därför används ett blod- eller urinprov för att fastställa om en person har sjukdomen. I vissa fall kan även ryggmärgsvätska analyseras om läkaren misstänker att infektionen spridit sig till centrala nervsystemet.
När en läkare har ställt diagnosen behandlas hemorragisk gulsot med antibiotika. Enligt CDC kan patienter med svåra symtom behöva antibiotika tillförd intravenöst, det vill säga direkt i blodet via en dropp. Vid lindrigare infektioner räcker oftast antibiotika i tablettform. Tidig behandling förkortar sjukdomsförloppet och minskar risken för komplikationer.
Om hemorragisk gulsot lämnas obehandlad kan den utvecklas till hjärnhinneinflammation (meningit). Enligt NIH kan sjukdomen också leda till allvarliga komplikationer som njurskador, leversvikt, andningssvårigheter eller i värsta fall döden. Därför är det viktigt att söka vård snabbt om du misstänker att du smittats.
Risken för smitta kan minskas genom att undvika bad i och kontakt med stillastående eller förorenat vatten, särskilt efter översvämningar. Använd skyddshandskar och stövlar om du arbetar med jordbruk, avlopp eller i miljöer där gnagare kan finnas, och se till att hålla mat och dricksvatten skyddat från djurkontaminering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online