Stamning är en talstörning som kännetecknas av avbrott i det normala talflödet, i form av överdrivna upprepningar, onormala stopp eller utdragna stavelser och ljud. Kommunikationsstörningen kan även leda till onormala rörelser i kroppen eller ansiktet. Bakom störningen ligger flera möjliga orsaker, och i vissa fall kan stamning utvecklas till ett kroniskt tillstånd.
Enligt det amerikanska institutet National Institute on Deafness and Other Communication Disorders kan stamning uppstå under den period då ett litet barn börjar utveckla sina språkliga färdigheter, vanligtvis mellan två och åtta års ålder. I den åldern är det vanligt att barn stammar när de försöker hänga med i hjärnans starka önskan att kommunicera, trots att talförmågan ännu inte är fullt utvecklad. De flesta barn slutar dock att stamma efter några år.
Enligt Mayo Clinic kan stamning vara ett ärftligt tillstånd. Många vuxna som stammar har syskon, föräldrar eller far- och morföräldrar som också stammar när de talar.
Stamning behöver inte enbart bero på gener – den kan också kopplas till dynamiken och förväntningarna i familjen eller den sociala miljön. Enligt Stuttering Foundation är barn som växer upp i miljöer med högt tempo och höga krav, oavsett om dessa gäller skolan, det sociala livet eller något annat, ofta mer benägna att utveckla stamning.
Mayo Clinic anger att stamning även kan bero på störningar i signaleringen mellan hjärnan och de muskler som styr talet. Hjärnan förlorar då förmågan att samordna alla nödvändiga delar av talet. Den här typen av stamning kan uppträda efter en hjärnskada, huvudtrauma eller stroke och kallas därför ofta för neurogen stamning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online