Bildgivande diagnostiska tester är verktyg som din läkare använder för att kunna ställa en diagnos vid misstanke om sjukdom eller skada. Vilken typ av undersökning som beställs avgörs av vilken åkomma läkaren misstänker. Testerna utförs oftast på ett sjukhus eller en klinik och tolkas av en läkare som specialiserat sig på radiologi. Radiologen granskar bilderna och rapporterar sina fynd tillbaka till den läkare som beställde undersökningen.
De flesta diagnostiska bildtester är icke-invasiva och därmed inte smärtsamma. De vanligaste undersökningarna är röntgen, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRI), mammografi, ultraljud och nuklearmedicinska skanningar.
Röntgen är den mest kända och vanligaste diagnostiska bildundersökningen. Ett vanligt röntgenprov kallas radiograf. Röntgen används typiskt för att avbilda ben och upptäcka frakturer. En lungröntgen kan beställas om läkaren misstänker skada eller sjukdom i lungorna.
Bilden skapas med hjälp av en liten mängd strålning som riktas mot den kroppsdel som ska avbildas, medan resten av kroppen täcks med skyddande material. De resulterande bilderna är "negativ" av kroppens inre strukturer. En nackdel är att en röntgen inte visar mjukvävnader eller organ.
För att bättre kunna avbilda skelettstrukturen kan läkaren beställa en datortomografi, ofta kallad CT- eller CAT-skanning (Computed Axial Tomography). Vid undersökningen ligger patienten stilla i en cylinder som roterar runt kroppen för att fånga bilderna. Bilderna visas som "skivor" av den avbildade delen, ungefär som skivor av bröd.
En CT-skanning är särskilt användbar även för att avbilda hjärnan och innerörat. Ibland injiceras ett kontrastmedel i patienten för att få bättre resultat. Dessa medel är jodbaserade, så se till att tala om för läkaren om du är allergisk mot jod eller skaldjur.
En annan diagnostisk undersökning som läkare använder är magnetresonanstomografi (MRI). Denna metod är användbar för att ge mer detaljerade bilder av mjukvävnader, på ett sätt som liknar CT-skanningen. Patienten placeras i en cylindrisk tunnel som använder kraftfulla magneter och radiovågor för att producera bilderna.
Maskinen kan vara bullrig, och patienten måste ligga helt stilla. Därför kan ett lätt lugnande medel förskrivas i förväg till personer med klaustrofobi. Liksom CT-skanningen avbildar MRI vävnader i skivor; ändringar i radiovågorna och maskinens magnetism ger olika bildkontraster. Kontrastmedel kan användas tillsammans med MRI, men de är inte jodbaserade.
Ett ultraljud används främst för att läkaren ska kunna följa ett ofött foster när det utvecklas i livmodern. Undersökningen använder ljudvågor för att skapa bilder och är helt ofarlig för både barnet och mamman.
Ultraljud används också för att avbilda andra "ihåliga" organ, som exempelvis urinblåsan. Undersökningen kan göras med tredimensionella bilder, eller fyrdimensionella, vilket innebär ett ultraljud i rörelse. För att avbilda blodflödet genom artärer och vener kan läkaren dessutom använda ett ultraljud med dopplerteknik.
Mammografi är en undersökning som används för att studera bröstvävnad. Den liknar röntgen men avbildar bröstets densitet för att upptäcka eventuella avvikelser. Testet använder inga kontrastmedel och är relativt smärtfritt.
Läkaren kan beställa en nuklearmedicinsk undersökning för att skanna skelett, sköldkörtel eller hjärta. Ett kontrastämne injiceras, och undersökningen genomförs under en viss tid medan kontrasten rör sig genom kroppen.
Läkaren kan också beställa ett belastningstest av hjärtat, som kan innefatta användning av radioisotopen tallium under provet. Själva undersökningen är smärtfri.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online