Binjurarna producerar flera viktiga hormoner, bland annat könshormoner och stresshormonet kortisol. Binjureproblem uppstår när körtlarna bildar för mycket eller för lite av ett visst hormon, eller när det finns tumörer, blödningar eller infektioner i området.
Utan korrekt diagnos och behandling kan binjuresjukdomar bli livshotande. Det finns därför en rad olika tester som vårdpersonal använder för att ställa diagnos – bland annat blod-, urin- och salivprov samt fyra olika bilddiagnostiska metoder.
ACTH-test: Ett test av adrenokortikotropt hormon (ACTH) beställs ofta om läkaren misstänker binjureproblem på grund av onormala kortisolnivåer. Avvikande kortisolvärden kan tyda på flera olika tillstånd: Cushings sjukdom, där en godartad tumör i hypofysen leder till överproduktion av kortisol; Addisons sjukdom, där för lite kortisol bildas på grund av skada på binjurarna eller hypofysdysfunktion; eller hypopituitarism, där hypofysen producerar mycket lite eller inga hormon alls. Om läkaren misstänker att kroppen bildar för mycket kortisol kan även urin- eller salivprov rekommenderas.
Aldosteron- och renintest: Dessa tester görs om läkaren misstänker onormala nivåer av aldosteron – ett hormon som bildas i binjurebarken, det yttre lagret av binjuren, och som reglerar kroppens salt- och vattenbalans. Testerna används också för att diagnostisera Conns syndrom, där binjurarna producerar för mycket aldosteron, vilket ger högt blodtryck. Aldosteronnivåer kan mätas via blodprov eller ett 24-timmarsurinprov, där urinen samlas under ett dygn och sedan analyseras. Renin, ett enzym som utsöndras av vissa njurceller när saltmängden i blodet eller blodvolymen är låg, testas alltid med blodprov. Renin spelar dessutom en roll vid frisättningen av aldosteron.
DHEAS-test: Ett test av dehydroepiandrosteronsulfat (DHEAS) kan beställas för att avgöra om du har en tumör i binjurebarken, binjurecancer eller någon annan binjuresjukdom. Det är ett enkelt blodprov som kan tas tillsammans med andra hormontester.
Ultraljud och datortomografi (CT): En ultraljudsundersökning kan göras för att kontrollera om det finns en tumör i binjurarna. Undersökningen tar bara cirka 30 minuter och kan enkelt utföras på en läkarmottagning, men ultraljud är inte den mest exakta metoden. Läkaren kan därför istället rekommendera en datortomografi – en undersökning som tar ungefär en timme och som är mycket träffsäker när det gäller att upptäcka tumörer.
Magnetresonanstomografi (MRT): En dyrare alternativ är MRT, som liknar CT men använder magnetfält istället för röntgenstrålning. Metoden är mycket exakt och skapar tredimensionella bilder av binjurarna.
MIBG-skanning: Om läkaren misstänker en viss typ av binjurtumör som utgår från nervvävnad beställs en skanning med metaiodobenzylguanidin (MIBG). Undersökningen sträcker sig över 3–4 dagar med en timmes provtagning per dag. Vid en MIBG-skanning används ett radioaktivt ämne tillsammans med en speciell scanner för att upptäcka tumörer i binjurarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online