Leverfibros innebär att det bildas ärrvävnad på eller runt levern. Begreppet fibros syftar generellt på tillväxt av fibrös vävnad, till exempel den som bildar ett ärr vid en sårplats. När det gäller levern handlar det alltså om ärrbildning som gradvis stör organets funktion.
Leverfibros förväxlas ofta med den allvarligare sjukdomen cirros (skrumplever). I själva verket är det så att obehandlad leverfibros med tiden utvecklas till cirros. Den medicinska kunskapen om de bakomliggande mekanismerna har gjort stora framsteg under senare år, och ny forskning tyder på att även avancerad leverfibros kan vara möjlig att delvis vända – förutsatt att den upptäcks i tid.
Leverfibros innebär specifikt en ansamling av fibrös vävnad, knutor och ärrbildning som stör blodcirkulationen i levern och leder till en successiv försämring av leverns förmåga att fungera. De flesta kroniska leversjukdomar orsakar dessutom en överdriven ansamling av proteiner i den extracellulära matrixen (ECM), vilket kan skada leverfunktionen allvarligt. Kombinationen av ECM-ansamling och ärrbildning gör att tidsperspektivet för mer allvarliga symtom varierar från person till person.
De vanligaste orsakerna är kronisk hepatit C-infektion (HCV) och alkoholmissbruk. Autoimmun hepatit samt hepatit B, C och D leder ofta till leverfibros. Ansamlingen av ECM-proteiner förvränger leverns struktur genom att bilda ärrvävnad. Runt ärrvävnaden utvecklas därefter knutor och regenererande hepatocyter (leverceller), vilket definierar fullt utvecklad leverfibros.
Vid avancerad leverfibros innehåller den skadade levern nästan sex gånger så mycket ECM som en frisk lever. Avancerad fibros orsakar leverinsufficiens och portal hypertension – onormalt högt blodtryck i grenarna av den stora portvenen som för blod från tarmen till levern – och kräver ofta en levertransplantation. När vävnadstillväxten permanent förändrar blodcirkulationen övergår fibrosen i cirros.
Många patienter missar symtomen på leverfibros och upptäcker inte problemet förrän det har utvecklats till levercirros. Patienter med cirros kan leva utan symtom i flera år, men när symtomen väl visar sig inkluderar de njursvikt, hepatal encefalopati (nedsatt hjärnfunktion på grund av toxisk ansamling) och blödningar från esofagusvaricer (i övre mag-tarmkanalen). Enligt Journal of Clinical Investigation är cirros också en riskfaktor för att utveckla hepatocellulärt karcinom (levercancer). Vid vissa former av cirros, så kallad dekompenserad cirros, är överlevnadstiden kort och enda behandlingsalternativet är en levertransplantation.
Symtomen på leverfibros varierar från besvärande till livshotande. Patienter lider ofta av utmattning och trötthet, klåda i händer och fötter, illamående och aptitlöshet, svaghet, viktnedgång samt gulsot, det vill säga gulfärgning av hud och ögon. Svårare symtom inkluderar buksmärta och vätskeansamling i buken, blödningar i tarmarna, svullna ben och fötter samt mörk, colafärgad urin.
Tidig diagnos är avgörande för att hejda utvecklingen av leverfibros innan den övergår i cirros. Upplever du symtom som ihållande trötthet, gulsot eller ovanliga bukbesvär bör du kontakta vården för undersökning. Med rätt behandling och livsstilsförändringar, exempelvis att sluta dricka alkohol eller behandla underliggande hepatit, kan leverns skador i många fall begränsas eller till och med delvis läka ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online