
Neonatal kronisk lungsjukdom, även känd som bronkopulmonell dysplasi (BPD), är en lungsjukdom som främst drabbar nyfödda barn – särskilt de som föds för tidigt och vars lungor inte hunnit utvecklas tillräckligt för att fungera på egen hand. Sjukdomen orsakar långvariga andningsbesvär och kräver ofta medicinsk vård under en längre tid.
De vanligaste tecknen på neonatal kronisk lungsjukdom är snabb andning (takypné) och blåaktig hud eller läppar, vilket tyder på syrebrist. Många barn drabbas även av återkommande luftvägsinfektioner. Andra symtom kan vara väsande andning, svårigheter att äta, trötthet samt nedsatt tillväxt.
Sjukdomen uppstår när lungvävnaden skadas. Skadorna kan bero på flera faktorer i samband med intensivvård av nyfödda, till exempel:
Inflammation och infektioner kan dessutom bidra till att lungornas utveckling störs.
De två största riskfaktorerna för att utveckla neonatal kronisk lungsjukdom är prematuritet (att barnet föds för tidigt, ofta före graviditetsvecka 32) och medfödda hjärtfel. Även barn med mycket låg födelsevikt löper ökad risk.
Barn med neonatal kronisk lungsjukdom har förhöjd risk för flera komplikationer, bland annat:
Behandlingen syftar till att stötta andningen och ge lungorna möjlighet att läka. Den kan innefatta:
Läkaren kan även rekommendera anpassad näring för att gynna barnets tillväxt. De flesta barn blir gradvis bättre i takt med att lungorna mognar, men regelbunden uppföljning under uppväxten är viktig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online