Fängelsefeber är bara ett av många namn som den epidemiska fläcktyfusen är känd under. Den snabba spridningen av tyfus i de trånga och ohygieniska förhållandena i medeltidens fängelser ledde till namnet fängelsefeber – även känt som lägerfeber och skeppsfeber.
Var exakt tyfus uppstod är okänt, men sjukdomen omnämns första gången i beskrivningar av det slag som den spanska armén utkämpade för att fördriva morerna från Spanien på 1400-talet. Endast 3 000 spanjorer dog i själva striderna, men hela 17 000 miste livet till följd av tyfus.
Tyfus trivs i överfulla och ohygieniska levnadsförhållanden, sådana som var typiska för fängelser, skepp och militärläger under medeltiden. Böldpest, tyfoidfeber, dysenteri och skabb är exempel på andra smutsburna sjukdomar som frodades under liknande förhållanden.
Epidemisk fläcktyfus sprids av klädlöss som lever på en smittad person och som i sin tur smittas av bakterierna och dör. Innan dess hinner dock en enda lös smitta många människor. Bakterierna som orsakar tyfus kan dessutom överleva i flera dagar, till och med i döda löss.
Löss var utbredda under medeltiden, delvis på grund av trångboddhet och bristande sanitet, men också på grund av sociala, religiösa och moraliska invändningar mot att bada. Tyfusepidemierna dödade miljontals människor, och det dröjde ända in på tidigt 1900-tal innan de började minska.
Tack vare modern medicin och ett allt mer hälsomedvetet samhälle är epidemisk fläcktyfus numera en sällsynt sjukdom. Sporadiska utbrott förekommer dock fortfarande i mindre utvecklade delar av världen, där trångboddhet och dåliga hygienförhållanden gör att klädlöss lätt sprids.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online