Enligt Mayo Clinic är en polypp i tjocktarmen en liten ansamling av celler som utvecklas på slemhinnan i tarmens insida. Polyper kan variera i både storlek och form och är ofta helt harmlösa. Den stora majoriteten av all tjocktarmscancer börjar dock som godartade polyper. Personer som är 50 år eller äldre löper dessutom ökad risk att utveckla polyper i tjocktarmen.
Koloskopi betraktas som den mest tillförlitliga metoden för att upptäcka polyper i tjocktarmen. När polyperna väl har identifierats kan de på ett säkert sätt tas bort.
Enligt det amerikanska National Cancer Institute (NCI) klassificeras de flesta polyper i tjocktarmen som adenomatösa. Även om endast ett litet antal av dessa i grunden harmlösa polyper blir cancerogena, är det adenomatösa polyper som utgör den stora majoriteten av alla cancerogena polyper.
De flesta övriga polyper i tjocktarm och ändtarm kallas hyperplastiska. Dessa oftast mycket små polyper utvecklas vanligast i vänstra delen av tjocktarmen och i ändtarmen. De är nästan aldrig elakartade.
Polyper i tjocktarmen orsakar inte alltid några symtom alls. Regelbundna kontroller, exempelvis koloskopi, kan därför upptäcka polyper i ett tidigt precanceröst stadium, vilket gör att de kan avlägsnas säkert innan de utvecklas vidare.
Enligt University of Maryland Medical Center kan vissa personer med polyper drabbas av rektal blödning, blodig avföring och i sällsynta fall även buksmärtor.
Enligt Mayo Clinic är koloskopi den känsligaste undersökning som finns för att upptäcka kolorektala polyper (i tjocktarm och ändtarm) samt kolorektal cancer.
Inför undersökningen informerar din läkare dig om vilka kostrestriktioner som gäller och vilka laxermedel du behöver ta för att tömma tarmen. I samband med koloskopin får du oftast ett lätt lugnande medel för att minska eventuellt obehag.
Under undersökningen använder läkaren ett koloskop – en lång, tunn slang kopplad till en videokamera och en skärm – för att granska hela din tjocktarm och ändtarm.
Om polyper upptäcks under en koloskopi kan de oftast tas bort direkt i samband med undersökningen. Polypen snöras av med en trådslinga som samtidigt bränner av stjälken för att stoppa eventuell blödning. Enligt NCI kan blödningar och infektioner i vissa fall uppstå som komplikation.
Större polyper kan behöva avlägsnas genom minimalinvasiv (laparoskopisk) kirurgi. Vid detta ingrepp görs små snitt i bukväggen, varpå fina instrument förs in. Instrumenten är kopplade till kameror som visar tjocktarmen på en skärm, vilket ger kirurgen god överblick.
När polyperna tagits bort undersöker en patolog dem noggrant efter tecken på cancer. Enligt University of Maryland Medical Center är polyper större än en centimeter mer benägna att bli cancerogena än mindre polyper.
Laparoskopisk kirurgi innebär ofta en snabbare och mindre smärtsam återhämtning än konventionell öppen kirurgi. Vanligtvis krävs endast ett eller två stygn för att stänga såret.
Eftersom ingreppet är mindre traumatiskt för kroppen minskas ofta behovet av smärtstillande mediciner. De flesta patienter kan återuppta sina normala aktiviteter relativt snart efter operationen.
När man väl har haft polyper finns det en viss risk att nya polyper utvecklas senare i livet. Därför är regelbunden uppföljning och fortsatta kontroller mycket viktiga för att upptäcka eventuella nya polyper i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online