Amyloidos är en sällsynt grupp av sjukdomar som delas in i tre huvudtyper: primär, sekundär och familjär (ärvd) amyloidos. Sjukdomen uppstår när organ ansamlar för mycket amyloidprotein. Behandlingen syftar till att begränsa produktionen av amyloidproteiner, lindra symtom och bromsa sjukdomens utveckling. Vilken behandling som passar bäst beror på vilken typ av amyloidos det rör sig om samt på vilket underliggande tillstånd som behöver åtgärdas.
Kemoterapi kan ges intravenöst eller i tablettform för att förstöra onormala plasmaceller i benmärgen. Lågdoskemoterapi peroralt är den vanligaste behandlingen vid amyloidos. Den kan kombineras med andra läkemedel, exempelvis kortikosteroider och antiinflammatoriska preparat. De mest använda kemoterapiläkemedlen är melphalan (Alkeran), bortezomib (Velcade), talidomid (Thalomid) och lenalidomid (Revlimid).
Immunoterapi, även kallad biologisk terapi, används för att stärka immunförsvaret samt för att bromsa eller förhindra bildningen av nya amyloidproteiner. Alfa-interferon ges till patienten via injektion. Denna behandling används framför allt vid primär amyloidos och vid cancerformen multipelt myelom.
Vid stamcellstransplantation ersätts de benmärgsceller som producerar amyloidproteiner med friska benmärgsceller som inte gör det. Det finns två typer av stamcellstransplantation: allogen (ALLO) och autolog (AUTO). En allogentransplantation använder donatorstamceller som genetiskt matchar patientens egna celler.
I regel är en familjemedlem, till exempel en bror eller syster, donator, men i vissa fall kan även obesläktade personer passa. Vid autolog behandling används patientens egna stamceller. Friska stamceller tas då från patienten när annan behandling har hejdat bildningen av amyloidproteiner, och fryses sedan ned tills det är dags för transplantation. Vid båda behandlingsformerna ges högdoskemoterapi för att förstöra alla onormala plasmaceller och dämpa immunförsvaret, så att de friska stamcellerna från en donator inte stöts bort av patientens kropp.
Amyloidos kan i viss mån påverkas genom kostomläggning, särskilt när vissa organ drabbats, och rätt kost kan bidra till att minska produktionen av amyloidproteiner i kroppen. Om patientens hjärta eller njurar påverkas av sjukdomen kan läkaren rekommendera en saltfattig kost. Livsmedel som innehåller koffein, tillsatser och raffinerat socker bör undvikas, liksom processade livsmedel och mejeriprodukter. För en hälsosammare kost bör i stället mer fullkorn, färsk frukt och grönsaker ingå.
Om hjärtat eller njurarna har tagit alltför stor skada kan en organtransplantation övervägas som kirurgiskt alternativ. Det är dock möjligt att amyloidproteiner med tiden ansamlas igen även i de transplanterade organen. Vissa amyloidavlagringar kan avlägsnas från kroppen, och kirurgi kan också användas för att behandla ärftlig amyloidos genom att lindra trycket mot nerver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online