En diagnos som innehåller ordet dysplasi väcker stor oro hos många. Ordet förknippas ofta med cancer, och i flera fall är dysplasi faktiskt ett förstadium till vissa cancerformer. Men en upptäckt av dysplasi är ofta bättre än man först tror – den kan leda till att cellförändringarna tas bort eller att en allvarligare sjukdom, som cancer, förebyggs i tid. Dysplasi är inte något som man "får" av andra, och det sprids inte mellan människor. Det handlar om förekomsten av onormala celler i specifika delar av kroppen.
Dysplasi är inte smittsamt. Det är ett tillstånd där celler börjar anta en onormal form, vilket ofta förknippas med precancerösa eller cancerösa celler. Det finns dock situationer där dysplasi kan uppstå till följd av en smittsam sjukdom, exempelvis humant papillomvirus (HPV), en sexuellt överförbar infektion. HPV orsakar nästan alltid cervikal dysplasi – alltså cellförändringar på livmoderhalsen – hos kvinnor, och kan i förlängningen leda till livmoderhalscancer.
Dysplasi fortsätter att breda ut sig när de onormala cellerna förökar sig. Cellförändringarna kan i princip drabba vilken del av kroppen som helst. Den vanligaste konsekvensen av obehandlad dysplasi är en utveckling till cancer, och den cancerform som oftast föregås av dysplasi är livmoderhalscancer. Alla cancerformer visar tecken på dysplasi. När cellförändringar upptäcks någon annanstans än på livmoderhalsen sker det oftast i samband med att en utvecklad cancer redan har konstaterats. I organ som sällan undersöks regelbundet, exempelvis bukspottkörteln eller matstrupen, är upptäckt av dysplasi därför ovanligt.
Cervikal dysplasi upptäcks ofta i samband med kvinnans regelbundna cellprov (pap-test). Om tecken på HPV finns, exempelvis vårtor eller förändringar i slidan, kan dysplasi upptäckas ännu tidigare. Män drabbas sällan av dysplasi vid HPV-infektion, medan kvinnor nästan alltid gör det. Som vid alla cancerformer kan tidig upptäckt och behandling ofta leda till att sjukdomen går i remission eller botas helt. En diagnos av dysplasi är alltså inte samma sak som en cancerdiagnos – den innebär endast att onormala celler finns och kan utgöra ett förstadium till ett allvarligare tillstånd.
Beroende på var i kroppen dysplasien sitter finns olika behandlingsmöjligheter. I matstrupen handlar det ofta om en avvaktande strategi med regelbundna kontroller. På vissa ställen sprider sig dysplasi aldrig, utan förökar sig långsamt och kan framgångsrikt övervakas eller tas bort. Laserbehandling kan dessutom vara ett alternativ till kirurgisk borttagning av cellförändringarna.
Eftersom dysplasi vanligtvis fortsätter att växa har missuppfattningen uppstått att själva tillståndet – de onormala cellerna – skulle vara smittsamt eller kunna överföras från person till person. Så är inte fallet. Dysplasi är en cellförändring i kroppen, inte en infektion, och går inte att föra över till andra människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online