Multifokal motorisk neuropati (MMN) betraktas som en progressiv muskelsjukdom som enligt National Institute of Neurological Disorders gör att kroppens muskler – särskilt händerna – försvagas och gradvis atrofierar på grund av en störning i immunförsvaret. Tillståndet drabbar oftast bara en hand i taget, inte båda, vilket gör att svagheten blir tydligt märkbar när man jämför den ena handen med den andra. Många patienter upplever även muskelryckningar (fascikulationer) och kramper i de drabbade områdena.
Tur i oturen är att det finns flera behandlingsformer som kan lindra symtomen och bromsa sjukdomens utveckling. Här går vi igenom de vanligaste alternativen.
Den mest etablerade behandlingen för multifokal motorisk neuropati är intravenös tillförsel av immunglobulin, alltså antikroppar som ges direkt i blodet. Eftersom MMN karakteriseras som en immunmedierad sjukdom, enligt Johns Hopkins, kan ett stärkt och balanserat immunförsvar genom immunglobulinbehandling återställa större delen av styrkan i den drabbade handen.
Behandlingen består av systematiska infusioner under en viss period, följt av regelbundna underhållsdoser för att bibehålla effekten över tid.
Även om intravenöst immunglobulin är förstahandsval har många patienter fått positiva resultat av cyklofosfamid, ett immunsupprimerande läkemedel som används vid flera autoimmuna sjukdomar. Läkemedlet förändrar hur immunförsvaret reagerar på just detta tillstånd och motverkar därigenom den svaghet och den potentiella muskelatrofi som ofta följer med MMN.
Vissa patienter kan uppleva förbättrad muskelstyrka och rörlighet genom behandling med azatioprin, ett annat immunsupprimerande läkemedel som används vid många autoimmuna tillstånd. På liknande sätt som cyklofosfamid påverkar azatioprin immunsystemets reaktion på sjukdomen, vilket kan leda till förbättring av både styrka och funktion i handen.
Om varken intravenöst immunglobulin eller immunsupprimerande behandling ger önskat resultat kan läkaren prova kortikosteroider. Denna behandlingsform verkar effektivt mot den inflammation som kan åtfölja tillståndet. Effekten är dock betydligt sämre än vid behandling med immunglobulin eller cyklofosfamid, och steroider används därför sällan som ensam behandling. Vissa patienter har dessutom upplevt minskad styrka i den drabbade handen efter steroidbehandling.
Ett tredje alternativ är att helt avstå från behandling, åtminstone initialt. Ibland är tillståndet så milt att svagheten inte utgör något praktiskt problem och ingen aktiv behandling behövs, enligt National Institute of Neurological Disorders. Läkaren bedömer dina symtom för att avgöra om behandling är motiverad, varefter du får komma på regelbundna kontroller för att övervaka utvecklingen. Förvärras symtomen kan läkaren senare rekommendera någon av de behandlingsformer som nämns ovan. Det är värt att komma ihåg att inte alla med multifokal motorisk neuropati får en försämrad sjukdomsbild.
Val av behandling ska alltid ske i samråd med neurolog eller annan ansvarig läkare, eftersom rätt åtgärd beror på sjukdomens svårighetsgrad, dina symtom och din allmänna hälsa. Med rätt insatser kan många med MMN bibehålla en god handfunktion och livskvalitet under lång tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online