Inkontinens är ett samlingsbegrepp för förlorad kontroll över urinblåsan (urininkontinens) eller tarmen (fekal inkontinens). Det är ett vanligt tillstånd som drabbar människor i alla åldrar, men som blir allt vanligare med stigande ålder. Trots detta är det många som drabbas i tystnad, trots att det finns god hjälp att få.
De vanligaste formerna av urininkontinens är stressinkontinens, trängningsinkontinens, överflödesinkontinens samt funktionell eller miljörelaterad inkontinens. Nedan går vi igenom de olika typerna, hur de yttrar sig och vad som orsakar dem.
Stressinkontinens uppstår när trycket i buken ökar och blåsmuskulaturen inte klarar av att hålla täppt. Tryckökningen kan bero på nysningar, hosta, skratt, tunga lyft eller till och med på trycket från fostret under en graviditet. Även en försvagning av bäckenbottenmusklerna till följd av åldrande, hormonella förändringar efter klimakteriet eller sjukdom kan leda till läckage. Tillståndet är särskilt vanligt bland kvinnor som har fött barn.
Trängningsinkontinens, också känd som överaktiv blåsa, innebär att man får en plötslig och stark vilja att urinera som är svår att behärska. Besvären kommer ofta utan förvarning och kan leda till läckage innan man hinner nå en toalett. Tillståndet är vanligt bland äldre, men det kan också vara ett symtom på urinvägsinfektion, eller ett resultat av en skada eller en nyligen genomgången operation. I vissa fall kan överkonsumtion av koffein och alkohol förvärra besvären.
Överflödesinkontinens beror på att blåsan är full eller att den inte kan tömmas helt vid vattenlåtning. Urinen rinner då över successivt, ofta i form av droppande läckage. Detta kan inträffa när urinröret blockeras, exempelvis av blåsstensar eller en förstorad prostatakörtel hos män. Försvagad blåsmuskel på grund av diabetes eller nervskador kan också bidra till att blåsan inte töms ordentligt.
Funktionell eller miljörelaterad inkontinens uppstår när en person inte hinner eller orkar ta sig till badrummet i tid, trots att urinblåsan och tarmen fungerar normalt. Alzheimers sjukdom eller andra demenssjukdomar kan påverka personens förmåga att uppfatta behovet av att gå på toaletten. Ledbesvär, artros eller rörelsehinder kan göra att resan till toaletten tar för lång tid. Dålig belysning, långa avstånd eller otillgängliga toaletter är miljöfaktorer som också kan spela in.
Fekal inkontinens, även kallad tarminkontinens, innebär nedsatt kontroll över tarmrörelser. Långvarig förstoppning kan försvaga slutmusklerna, medan sjukdomar som diabetes eller multipel skleros kan skada de nerver som används för att känna av och kontrollera avföring. Diarré leder ofta till tarminkontinens, eftersom lös avföring är betydligt svårare att hålla kvar än fast. Äldrande, förlossningsskador och vissa kirurgiska ingrepp i analområdet är andra vanliga orsaker.
Inkontinens är inget man behöver acceptera som en del av åldrandet. Oavsett typ finns det ofta effektiva behandlingar, såsom bäckenbottenträning, livsstilsförändringar, läkemedel eller i vissa fall kirurgi. Kontakta din vårdcentral om du upplever läckage eller andra besvär, så att rätt diagnos kan ställas och rätt behandling påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online