Sköldkörtelknölar är utväxter, oftast små, som bildas i nedre delen av halsen nära sköldkörteln. De flesta knölar är helt ofarliga och upptäcks ofta inte alls, om de inte hittas av en läkare i samband med en fysisk undersökning. Vissa knölar kan dock vara cancerogena tumörer, och tidig upptäckt spelar en mycket viktig roll vid cancerbehandling.
Knölar kan också bli ett problem i vardagen om de växer sig stora. De kan inte bara kännas obekväma, utan även trycka mot halsen och orsaka svårigheter att svälja mat.
Mindre sköldkörtelknölar ger ofta inga märkbara symtom och upptäcks endast vid en fysisk undersökning. Större knölar kan ibland synas eller kännas från utsidan. Ett halsband eller en skjortkrage som sitter trängre än tidigare kan vara ett tecken på att det finns knölar. Beroende på läge och storlek kan sköldkörtelknölar också orsaka heshet eller sväljbesvär.
Det är dessutom möjligt att knölarna ökar kroppens nivå av tyroxin, ett sköldkörtelhormon. Detta leder till ett tillstånd som kallas hypertyreos, vilket kan ge plötslig viktnedgång, hjärtklappning, muskelsvaghet, irritabilitet och sömnproblem, bland andra symtom.
Den enklaste metoden för att upptäcka sköldkörtelknölar är att läkaren lokaliserar dem genom att känna och titta på halsen under en fysisk undersökning. Eftersom knölar ibland är för små för att kunna identifieras säkert kan läkaren beställa en datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MR) för att hitta dem.
När en knöl har identifierats avgör läkaren om den är farlig eller inte. Valet av undersökning görs tillsammans med din läkare, men vanliga metoder är en biopsi, där en mycket tunn nål förs in i knölen för att ta ut ett cellprov som sedan analyseras. Andra undersökningar som kan göras är sköldkörtelscintigrafi eller ultraljud.
Behandlingen varierar beroende på vilken typ av knöl du har. Vid små, godartade knölar kan läkaren besluta att inte göra något alls. Sådana knölar är ofarliga och kan tryggt följas upp, så länge de inte växer.
Sköldkörtelknölar kan också behandlas med hormonbehandling, där en syntetisk form av tyroxin, levotyroxin, används för att dämpa och minska knölens storlek. Behandling med radioaktivt jod, som även används mot struma, är ett annat alternativ.
Kirurgisk borttagning av knölen används vanligtvis endast för knölar som är särskilt stora eller cancerogena. Operationen innebär vissa risker och kan i ovanliga fall skada sköldkörteln eller stämbanden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online