En vanlig följd av sjukdomar i sköldkörteln är symtom som starkt påminner om depression. Hormonobalanser påverkar både hjärnans kemi och det allmänna måendet, vilket gör att tillståndet i många fall feltolkas som en psykisk sjukdom – med risken att den egentliga orsaken förblir obehandlad.
Personer med hypertyreos, där sköldkörteln producerar för mycket hormon, kan uppleva ångest, irritabilitet samt svårigheter att äta och sova. I svåra fall kan den drabbade uppvisa beteenden som liknar schizofreni, vilket ytterligare försvårar korrekt diagnos.
Om sköldkörteln inte bildar tillräckligt med hormoner kan symtomen omfatta nedsatt minnesförmåga, tappat intresse för sådant som en gång gav stor glädje samt en känsla av att personligheten förändras eller delvis går förlorad. Den kliniska bilden liknar ofta en klassisk depression.
Utan behandling kan sköldkörtelproblem få bestående effekter på hjärnan, exempelvis demens eller andra former av kognitiv skada. Därför bör långvariga depressiva symtom alltid följas av en medicinsk utredning där sköldkörtelfunktionen kontrolleras, bland annat genom blodprov som mäter TSH och sköldkörtelhormoner.
Behandlingen består oftast av hormonersättning när hormonnivåerna är för låga, eller läkemedel som dämpar produktionen när den är för hög. I vissa situationer kan även antidepressiva läkemedel, såsom litium, användas för att lindra symtomen medan hormonbalansen återställs.
Med rätt behandling kan ett sköldkörtelproblem i regel lösas helt, och den drabbade återfår sin gamla personlighet och sina tidigare egenskaper. Utmaningen är dock att sköldkörteln sällan betraktas som rotorsaken bakom depressiva besvär. Att tidigt testa sköldkörtelfunktionen kan därför vara avgörande för en snabb och korrekt diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online