Multilobulär upptagning vid sköldkörtelskanning: Differentiell diagnostik
Multilobulär upptagning vid sköldkörtelscintigrafi (⁹⁹ᵐTc-pertechnetat eller ¹²³I) avser flera diskreta fokuser av tracerkoncentration inom sköldkörtelbädden.
Differentiell diagnostik
1. Normal variant / Anatomisk variation
- Fysiologisk lobulering av sköldkörtellobar
- Asymmetrisk körtelutveckling
- Ingen klinisk korrelation; symmetrisk funktion
2. Multinodulärt struma (MNG)
- Flera autonoma eller icke-autonoma noder
- Variabel upptagning: "kalla", "varma", "heta" noder
- Korrelera med ultraljud (storlek, karaktär, FNA-kriterier)
3. Toxiskt multinodulärt struma (TMNG)
- Flera hyperfunktionella ("heta") noder
- Suppressad TSH, förhöjd T3/T4
- Scintigrafi: Flera fokuser med ökad upptagning med suppress av extranodulärt vävnad
4. Thyroideit (Subakut, Tyst, Postpartum)
- Fläckig, heterogen upptagning
- Subakut: Låg upptagning (destruktion); Tyst/Postpartum: Variabel
- Kliniskt: Smärta (subakut), thyreotoxisk → hypothyroid → återställningsfaser
5. Graves sjukdom (Kan efterlikna)
- Typiskt diffus homogen ↑ upptagning
- Tidig/delvis behandling → fläckig uppfattning
6. Ektopisk sköldkörtelvävnad
- Lingual, subhyoid, mediastinal
- Upptagning utanför normal sköldkörtelbädd
Nästa steg
- Korrelera med sköldkörtelultraljud (morfologi, noder, vaskuläritet)
- Klinisk kontext: Symptom, TSH, fritt T4/T3, antikroppar (TPO, TRAb, TgAb)
- FNA-biopsi för noder >1 cm med misstänkliga US-drag (TI-RADS)
- Seriell scintigrafi sällan nödvändig
Multilobulär upptagning är ett mönster, inte en diagnos. Integrering med kliniska, laborativa och ultraljudsdata bestämmer handläggning.
