
Vissa mikronäringsämnen är avgörande för sköldkörtelhormonsyntes, omvandling och körtelskydd. Tillskott bör styras av provtagning och läkarråd – överskott kan vara skadligt.
| Näringsämne | Roll i sköldkörtelhälsa | RDI / Typiskt tillskottsintervall |
|---|---|---|
| Jod | Kärnkomponent i T3/T4-hormoner. Brist ger struma, hypotyreos. | 150 µg (RDI). Övre gräns: 1 100 µg. |
| Selen | Kofaktor för deiodinaser (omvandlar T4→T3). Antioxidans (glutationperoxidase) skyddar sköldkörteln. | 55 µg (RDI). Tillskott: 100–200 µg. |
| Zink | Krävs för TSH-syntes, T4→T3-omvandling, receptorfunktion. | 11 mg män / 8 mg kvinnor (RDI). Övre gräns: 40 mg. |
| Järn | Behövs för sköldkörtelperoxidas (TPO) enzymaktivitet. Brist påverkar hormonsyntes. | 18 mg kvinnor / 8 mg män (RDI). Testa ferritin före tillskott. |
| Vitamin D | Modulerar immunfunktion; låga nivåer kopplade till autoimmun tyroidit (Hashimotos). | 600–800 IE (RDI). Mål 25(OH)D >30 ng/mL. |
| Vitamin B12 | Ofta lågt vid autoimmun sköldkörtelsjukdom (perniciös anemi överlapp). | 2,4 µg (RDI). |
| Omega-3 (EPA/DHA) | Antiinflammatoriska; kan minska sköldkörtelantikroppar. | 250–500 mg kombinerat EPA/DHA dagligt. |
Mat-först-strategi är idealisk. Tillskott fyller luckor – ersätter inte näringsdens kost eller medicinsk terapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online