Många allvarliga skidor leder till neurologiska funktionsnedsättningar som kräver intensiv rehabilitering. Fysioterapeuter, arbetsterapeuter och logopeder använder därför en rad olika tester för att bedöma om patienten kommer att återfå sin fysiska, sociala och mentala funktion. Tre vanligt förekommande rehabiliteringstester för motorik är Minnesota Manual Dexterity Test, bålkontrolltestet (Trunk Control Test) och tappningstestet (Finger-Tapping Test).
Minnesota Manual Dexterity Test mäter hastigheten i patientens öga–hand–finger-koordination. Genom att testa koordinationsförmågan kan undersökaren bedöma om patienten har någon hjärnskada eller neurologisk störning.
Testet går ut på att patienten placerar och tar bort 60 skivor i hål på en bräda samt vänder på skivorna. Vissa delar av övningarna utförs med båda händerna samtidigt. Resultatet hjälper testaren att avgöra vilka delar av hjärnan som eventuellt är skadade, till exempel efter en stroke eller en traumatisk skada.
Testet genomförs vanligtvis både i början och i slutet av den fysiska rehabiliteringen, för att kunna jämföra patientens funktion före och efter behandlingen.
Bålkontrolltestet bedömer patientens förmåga att bibehålla en sittande ställning, att rulla sig från ryggläge till ena sidan och sedan till den andra, samt att förflytta sig från liggande till sittande position.
Bålkontrollen är grunden för många vardagsaktiviteter som personer med stroke eller hjärnskador behöver lära sig på nytt. Utan god bålkontroll blir det svårt att ta sig in och ur sängen, klä på sig eller tvätta sig. Personalen på de flesta rehabiliteringscenter därför omtestar patienterna regelbundet över tid för att följa upp hur återhämtningen fortskrider.
Tappningstestet används för att bedöma motorisk hastighet och kontroll hos patienter som sökt sig till rehabilitering efter tillstånd som stroke eller ryggmärgsskada.
Vid testet placerar patienten handflatan på sin dominanta hand platt mot ett bord med fingrarna utsträckta. Pekfingret vilar på en spak kopplad till en räknare. Uppgiften är att trycka med fingret så snabbt som möjligt i tio sekunder, medan resten av handen och armen hålls helt stilla. Testet upprepas tills undersökaren har minst fem godkända försök att utvärdera.
Genom att mäta motorisk hastighet kan vårdpersonalen få ledtrådar om vilka områden i hjärnan som kan vara skadade, vilket i sin tur hjälper till att forma en individanpassad behandlingsplan.
Dessa tre tester kompletterar varandra och ger en helhetsbild av patientens motoriska förmåga – från finmotorik och öga-hand-koordination till bålkontroll och motorisk hastighet. Tillsammans utgör de viktiga underlag för att planera rehabiliteringen, följa framstegen och anpassa behandlingen efter varje patients unika behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online