Blåshalsen är det smala området där urinröret och urinblåsan möts. Öppningen omges av ringformade muskler, så kallade sfinkterar, som slappnar av och drar ihop sig för att reglera om urinen ska kunna passera från urinblåsan ut i urinröret.
Problem med blåshalsen kan bero på neurologiska skador, komplikationer efter operationer, en förstorad prostata eller ha helt okänd orsak. Vilken behandling som passar bäst varierar därför beroende på vad som ligger bakom besvären. Nedan går vi igenom de tre vanligaste tillstånden.
Begreppet "neurogen blåsa" är ett samlingsnamn för en blåsa som inte fungerar som den ska till följd av olika neurologiska orsaker. Hjärnskador – exempelvis stroke, hjärntumörer och Parkinsons sjukdom – liksom ryggmärgsskador kan störa sfinktermusklernas funktion i blåshalsen. Detta kan leda till inkontinens, plötsliga trängningar eller mycket täta toabesök.
Behandlingen anpassas efter svårighetsgraden och kan omfatta allt från absorberande skydd och katetrisering till kirurgiska ingrepp. Vid operation kan en så kallad slinga anläggas runt blåshalsen för att ge extra stöd och sammandragning.
Bladder outlet obstruction, ofta förkortat BOO, är en grupp av allmänna och könsrelaterade tillstånd som orsakar urinretention (svårighet att tömma blåsan) och täta trängningar.
Primär blåshalsocklusion, PBNO, kännetecknas av att blåshalsen inte öppnas ordentligt när man försöker kissa. Tillståndet liknar BOO när det gäller symtomen, men skiljer sig genom att det inte finns någon enskild, känd orsak.
Förstahandsbehandlingen är medicinsk. Alfablockerare är den läkemedelsgrupp som används oftast, eftersom de hjälper muskulaturen i blåshalsen att slappna av och underlättar urinflödet.
Kontakta din vårdcentral om du har svårt att tömma blåsan, upplever läckage, har mycket täta trängningar eller känner av smärta vid vattenkastning. En tidig utredning gör det lättare att hitta rätt behandling och förebygga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online