Urinsteenskristaller kan variera i storlek från små till mycket stora och kan bildas var som helst i urinvägarna. De orsakar ofta inga symtom, om inte återkommande infektioner leder till en utredning eller om urinledaren blir blockerad.
Urinkristaller kan orsakas av stora mängder olösliga salter i urinen, otillräckligt vätskeintag, stillasittande livsstil, infektioner, ohälsosam kost eller som en följd av ett underliggande tillstånd, såsom en tumör i bisköldkörteln eller gikt.
Ungefär 75 procent av alla urinstenar är kalciumstenar (fosfat, oxalat eller karbonat), som orsakas av höga kalciumnivåer i urinen eller starkt alkalisk urin, enligt Barbara E. Gould, författare till "Pathophysiology for the Health Professions". Kalciumoxalatstenar beror ofta på vegetarisk kost som leder till förhöjda oxalatnivåer i urinen.
Struvitstenar (magnesiumammoniumfosfat), som är vanligare hos kvinnor, är oftast ett resultat av en infektion i urinvägarna. Dessa stenar kan växa snabbt och bli relativt stora, ibland med få eller inga symtom.
Urinsyrestenar utvecklas till följd av överskott av urinsyra i kroppen (hyperurikemi), oftast på grund av gikt, en kost rik på puriner eller läkemedel som används vid kemoterapi mot cancer. Denna typ av stenar är vanligare hos män än hos kvinnor.
Små stenar passerar ofta av sig själva utan medicinsk vård, särskilt om man dricker mycket vätska. Behandlingsalternativ för större stenar (av alla typer) inkluderar krossning med stötvågor eller laser, läkemedelsbehandling och i vissa fall kirurgisk borttagning.
Att dricka tillräckligt med vatten varje dag är det viktigaste steget för att förebygga urinstenar. Beroende på stentyp kan även kostförändringar rekommenderas, exempelvis att minska intaget av salt, oxalatrika livsmedel som spenat och rabarber, eller purinrika livsmedel som inälvsmat och skaldjur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online