
Njurreflux, även känd som vesikoureteral reflux, är ett tillstånd där urin flyter tillbaka från urinblåsan upp till njuren vid urinering. Detta sker när ventilen i en eller båda urinledarna – de tunna rör som förbinder njuren med urinblåsan – inte fungerar som den ska, vilket gör att urinen kan rinna baklänges.
Obehandlad njurreflux kan leda till allvarliga skador på njurarna eller till och med njursvikt. Ytterligare komplikationer kan uppstå, exempelvis ärrbildning i njuren (refluxnefropati) och högt blodtryck. Därför är det viktigt att tillståndet upptäcks och följs upp i tid.
Flera faktorer kan bidra till att njurreflux utvecklas. Vanliga orsaker inkluderar:
Refluxen klassificeras i olika svårighetsgrader, från lindrig (grad I) till svår (grad V), beroende på hur långt urinen rinner tillbaka mot njuren.
Inte alla med njurreflux uppvisar symtom, men det vanligaste tecknet på tillståndet är återkommande urinvägsinfektioner. Andra symtom kan vara:
Spädbarn kan ibland visa mer diffusa tecken, såsom feber utan tydlig orsak, dålig aptit eller irritabilitet.
För att diagnostisera njurreflux används flera olika undersökningar. Vanliga metoder är ultraljud av njurar och urinvägar, blod- och urinprov samt röntgenundersökningar där kontrastmedel injiceras för att synliggöra urinflödet. En miktionscystouretrografi (MCU) är en vanlig undersökning som visar om urin rinner tillbaka mot njurarna när blåsan töms.
Många barn med njurreflux växer ifrån sitt tillstånd. Ventilerna i urinledarna kan mogna med åren och korrigera problemet inom cirka fem år. I dessa fall övervakas barnet regelbundet och antibiotika kan ibland ges som förebyggande åtgärd mot urinvägsinfektioner.
Vid svårare fall kan kirurgiskt ingrepp bli nödvändigt. Operationen syftar till att stärka eller rekonstruera ventilfunktionen i urinledaren så att urinen inte längre kan rinna tillbaka mot njuren. Behandlingsvalet beror på refluxens svårighetsgrad, patientens ålder samt hur ofta urinvägsinfektioner återkommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online