1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Lyftselar vid inkontinens: metoder, förfaranden och risker

Om du lider av inkontinens finns det flera olika behandlingsmetoder att tillgå. Vid lindriga besvär kan läkemedel och fysioterapi ofta räcka för att behandla blåsan. Om dessa mindre ingripande metoder inte ger tillräcklig effekt kan det dock bli nödvändigt att överväga andra alternativ, exempelvis en så kallad lyftsele. Även om inkontinenskirurgi alltid innebär en viss risk för komplikationer är resultatet på lång sikt ofta väl värt eventuell olägenhet. Det finns flera olika typer av seleoperationer att välja mellan.

Spänningsfri sele

En spänningsfri sele tillverkas av ett syntetiskt nätmaterial. En smal remsa av nätet används för att förstärka de ligament och vävnader som omger urinröret. Nätet bildar i praktiken en sele runt blåsan och blåshalsen. Selen hjälper till att hålla blåsan stängd och förhindrar läckage när du hostar, nyser eller anstränger dig fysiskt. Det finns två typer av spänningsfria seleoperationer: retropubisk och transobturatorisk.

Retropubisk metod

Vid en retropubisk operation görs tre små snitt i kroppen. Ett snitt görs inuti slidan och två små snitt strax ovanför blygdbenet. Enligt Mayo Clinic använder kirurgen en nål som bär selen för att placera den på rätt plats. Selen läggs mellan blygdområdet och blåsan. Även om stygn inte håller selen på plats sys snitten igen.

Transobturatorisk metod

En transobturatorisk operation liknar den retropubiska metoden. Skillnaden är att selen i stället för att dras fram mellan blygdbenet och blåsan träs med hjälp av en nål nära blygdläpparna och sedan förs under urinröret. Enligt Mayo Clinic kan en transobturatorisk metod minska risken för skada på urinrör eller blåsa.

Pubovaginal sele

Vid ett pubovaginalt ingrepp använder kirurgen en bit av din egen hud för att skapa selen. Ett snitt görs ovanför blygdbenet och i slidväggen. Selen träs från slidväggen och lindas sedan runt blåshalsen. Stygn fäster selen ovanför snittet vid blygdbenet, vilket skapar ett stödsystem för blåshalsen. Enligt Urology Channel är det möjligt att behålla blåskontroll med en pubovaginal metod i upp till tio år.

Justerbara selar

Justerbara selar är selar vars spänning kan anpassas efter dina behov av blåskontroll. När selen har placerats på plats kan kirurgen öka eller minska spänningen medan du är vaken. Om selen behöver dras åt med tiden kan kirurgen ge dig lokalbedövning och justera selen igen.

Risker

Efter en seleoperation är det vanligt att tillfälligt få urineringsproblem, till exempel svårigheter att urinera eller oförmåga att tömma blåsan helt. Det finns också risk för urinvägsinfektion, oavsiktlig punktering av blåsan, tarmskada och blödning. Smärtor i samband med samlag kan även förekomma. Om du får feber och frossa, illamående och kräkningar eller magkramper som inte går över bör du omedelbart söka vård, eftersom detta kan vara tecken på infektion.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online