Vårdpersonal använder flera olika metoder för att analysera urin. En av de enklaste är urinsticksanalysen, där ett tunt plastband med flera färgade fält av kemikalier doppas ner i ett urinprov. Efter några sekunder eller minuter ger analysen värdefull information om kroppens tillstånd och kan avslöja både normala och onormala fynd.
Fälten på urinstickan byter färg beroende på vilka kemiska ämnen som finns i urinen. Färgförändringarna kan visa på flera olika avvikelser, bland annat blod, protein, socker och hög surhetsgrad. Ett tillförlitligt resultat fås vanligtvis inom några sekunder till minuter efter att stickan doppats i provet.
En urinsticka kan upptäcka även mycket små mängder blod i urinen. Röda blodkroppar samt ämnen som hemoglobin och myoglobin är oftast anledning till ytterligare undersökningar. Det beror på att dessa fynd ofta kan tyda på allvarliga komplikationer som njurskada, blåscancer, njursten, infektioner eller blodsjukdomar.
Normalt är mängden socker i urinen för liten för att kunna detekteras. Därför kräver varje uppmätt sockernivå ytterligare analys. Ett sådant resultat kan tyda på diabetes. På samma sätt kräver påvisande av ketoner vanligtvis ytterligare tester, eftersom ketoner kan bildas när kroppen bryter ner fett i stället för glukos – något som ofta förknippas med obehandlad diabetes.
Omedelbar behandling kan vara nödvändig om urinstickan påvisar bilirubin i urinen. Bilirubin bildas när röda blodkroppar bryts ned. Normalt filtreras bilirubin genom levern och förs sedan vidare till gallan som lagras i kroppen. Bilirubin i urinen kan därför bero på leverskada eller leversjukdom och bör alltid utredas vidare.
En urinsticka kan identifiera infektion i urinen utifrån förekomsten av specifika kemiska ämnen. Nitriter och enzymet leukocytesteraras kan tyda på infektion, särskilt i urinvägarna. Infekterad urin har dessutom ofta en grumlig eller disig konsistens, vilket ibland kan ses med blotta ögat.
En urinsticksanalys är inte hundraprocentigt säker. Urinprov kan kontamineras, vilket ger ett felaktigt resultat. Faktorer som vätskebrist kan också förändra urinens sammansättning eller koncentration, vilket leder till onormalt höga eller låga nivåer av vissa ämnen. Om läkaren misstänker att resultatet påverkats eller att patienten riskerar en allvarlig sjukdom kan ytterligare tester beställas – exempelvis ett blodprov – för att ge en mer komplett bild av hälsoläget.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online