En urinvägsinfektion (UVI) är en infektion i någon del av urinvägarna, som består av njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse orsakas de flesta urinvägsinfektioner av bakterier som Escherichia coli eller Staphylococcus aureus. Den vanligaste formen är blåskatarr, det vill säga en infektion i urinblåsan. Infektionen kan även uppträda som njurbäckeninflammation (pyelonefrit), en infektion i urinledare och njurar. Urinvägsinfektioner har många orsaker – vissa går att förebygga, medan andra är svårare att undvika.
Hos unga kvinnor före klimakteriet kan sexuell aktivitet utlösa urinvägsinfektioner. Risken ökar vid samlag med flera partner. Användning av spermiedödande medel och pessar ökar dessutom risken för UVI, oavsett om samlag förekommer eller inte. Under samlag kan kroppsvävnader bli irriterade eller lätt skadade, vilket gör kroppen mer mottaglig för infektion.
Urinkatetrar, som förs in i urinblåsan, är också en vanlig källa till urinvägsinfektioner. Varje gång ett främmande föremål förs in i kroppen finns det en risk för infektion. Steril teknik under sterila förhållanden är nödvändig vid inläggning av urinkateter för att minska risken. Katetern kan störa slemhinnan i urinblåsans vägg, vilket ger mikroorganismer möjlighet att etablera sig och bilda kolonier.
Kvinnor är mer benägna än män att drabbas av urinvägsinfektioner, eftersom urinrörets mynning ligger så nära ändtarmsöppningen. Dessutom är kvinnans urinrör mycket kortare, vilket gör att urinblåsan oftare drabbas. Unga män får urinvägsinfektioner mer sällan än jämnåriga kvinnor, eftersom sekret från prostatan hämmar bakterietillväxt. Physician's Desktop Reference påpekar dock att äldre män löper ökad risk, eftersom prostatan tenderar att förstoras med åldern och komprimera urinröret, vilket gör det svårare att tömma urinblåsan helt.
Urinretention innebär att urinblåsan inte töms helt på urin. Urin är en grogrund för bakterier, och ju längre den stannar i blåsan, desto mer tid får mikroorganismer att kolonisera urinvägarna. Urinretention kan vara ofrivillig, till exempel vid skada på de nerver som styr blåsmuskeln, eller frivillig, till exempel när man väntar alltför länge med att gå på toaletten. Urinblåsan är en muskel som töjer sig för att rymma en större urinmängd. När den töjs utöver sin kapacitet försvagas muskeln och kan misslyckas med att dras samman ordentligt. Som en följd av detta blir det alltid kvar en viss mängd urin i blåsan.
Att inte dricka tillräckligt med vätska ökar också risken för att utveckla en urinvägsinfektion. Vid lägre vätskeintag bildas mindre urin, vilket innebär att man kissar mer sällan. Urinering hjälper nämligen till att skölja bort bakterier som kan finnas i urinvägarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online