Skillnaden mellan interstitiell cystit och en vanlig blåskatarr (cystit) är betydelsefull, eftersom den ena sjukdomen vanligtvis är lätt att behandla medan den andra inte är det. Även om vissa personer drabbas av återkommande cystit går den oftast att bota med läkemedel och blir sällan kronisk. Interstitiell cystit är däremot nästan alltid ett kroniskt tillstånd som är svårbehandlat och motståndskraftigt mot terapi.
Cystit, alltså blåskatarr, är en infektion i urinblåsan som orsakas av bakterier. En av de vanligaste är Escherichia coli, en bakterie som normalt lever i tarmen utan att ge upphov till sjukdom. Tillståndet är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män, eftersom kvinnors urinrör är kortare, vilket gör det lättare för bakterier att ta sig in i urinvägarna. Graviditet och klimakterium ökar dessutom känsligheten ytterligare.
Hos män är cystit ovanligare, men när den förekommer beror den oftast på en bakteriell infektion i prostatan. Infektionen kan också uppstå efter insättning av en urinkateter, eller om urinflödet hindras – till exempel av en blåssten eller en förstorad prostata. Eftersom urinen normalt spolar bort skadliga bakterier ur systemet ger ett störda flöde bakterierna bättre chans att etablera sig i blåsan.
De vanligaste symtomen vid cystit är ett frekvent och trängande behov att urinera samt sveda eller smärta i samband med urinering. Ibland finns även smärta strax ovanför blygdbenet eller i ländryggen. Symtomen kan ibland gå över av sig själva, men det är alltid klokt att kontakta läkare – bakterierna kan annars sprida sig till njurarna och orsaka en allvarlig infektion.
Diagnosen ställs genom ett urinprov. Behandlingen består av antibiotika som eliminerar infektionen, kompletterat med läkemedel som lindrar besvären, exempelvis det starka urinträngandet.
Interstitiell cystit är en inflammation i blåsans vägg som uppstår utan någon bakteriell infektion. Tillståndet kan drabba både män och barn, men det är framför allt kvinnor som får diagnosen. Sjukdomen kallas också för smärtsamt blåssyndrom (painful bladder syndrome), vilket är en träffande beskrivning av hur det känns för den drabbade.
Interstitiell cystit är ett verkligt kroniskt tillstånd som är både svårt att diagnostisera och att behandla. Forskarna vet ännu inte exakt vad som orsakar sjukdomen, men man misstänker att faktorer som ärftlighet, allergi, defekter i blåsväggen, kärlsjukdom eller en autoimmun reaktion kan spelar en roll.
Symtomen består av kronisk smärta i bäckenregionen och ett intensivt, trängande behov att urinera ofta – i svåra fall upp till 60 gånger per dygn. Urinen kan innehålla blodspår, men laboratorieprover visar varken bakterier eller andra smittämnen. Besvärens svårighetsgrad kan variera över tid, och vissa patienter upplever perioder av remission. Det finns dock ingen behandling som botar sjukdomen.
Läkemedel kan dämpa smärtan, och två preparat – pentosanpolysulfat samt dimetylsulfoxid (DMSO), som förs in direkt i blåsan – kan ibland ge en tillfällig förbättring. I de mest svåra fallen, där symtomen blir olidliga och inte svarar på någon behandling, kan blåsan behöva tas bort kirurgiskt.
Den långvariga, kroniska smärtan och det frekventa urinerandet som interstitiell cystit medför påverkar livskvaliteten påtagligt – både socialt liv och relationer. Sömnen störs ofta kraftigt. Tillsammans utgör detta ett allvarligt hot mot den psykiska hälsan, och många drabbade utvecklar depression och ångest.
Självvårdsstrategier och stödgrupper kan göra stor skillnad. Grundläggande råd inkluderar att bära löst sittande kläder samt att begränsa intaget av läsk, koffein och citrusfrukter, eftersom dessa kan irritera blåsan. Kontaktuppgifter till stödgrupper finns bland annat via patientföreningar för interstitiell cystit, såsom Interstitial Cystitis Association, och i Sverige via Riksförbundet för urin- och fekalinkontinens (RUF).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online