Blandad urininkontinens är ett samlingsnamn för urinläckage som har mer än en orsak. Tillståndet definieras inte som en självständig medicinsk diagnos, utan som förekomsten av två eller flera former av inkontinens hos samma person. Behandlingen handlar därför om att identifiera och åtgärda varje underliggande orsak var för sig.
Om du lider av urinläckage är det viktigt att förstå att dina symtom kan bero på flera olika urinvägsbesvär. Här är de vanligaste formerna av inkontinens:
Trängningsinkontinens kännetecknas av ett plötsligt och omedelbart behov av att kissa, följt av ofrivillig urinavgång. Tiden mellan trängningen och läckaget kan vara så kort som några sekunder, och cykeln upprepas ofta dygnet runt. Vanliga orsaker är urinvägsinfektion, tarmproblem, blåsirritation, stroke, multipel skleros och Parkinsons sjukdom.
Stressinkontinens beror på en försvagad slutmuskulatur i blåsan, vilket leder till läckage vid vardagliga aktiviteter som träning, skratt, nysningar, hosta eller lyft av tunga saker. Hos män kan tillståndet uppstå efter borttagning av prostatakörteln, medan det hos kvinnor ofta beror på graviditet, förlossning eller klimakteriet.
Överflödesinkontinens kännetecknas av ett konstant eller återkommande urinflöde, oftast i små portioner eller droppar. Det kan bero på blåsskada, blockering i urinröret, prostatabesvär eller komplikationer av diabetes.
Vid total urininkontinens saknar blåsan lagringsförmåga, vilket leder till periodisk okontrollerad avgång av stora mängder urin eller ett ständigt läckage. Orsaker kan vara skador på urinvägarna eller ryggmärgen samt medfödda defekter.
Funktionell inkontinens beror helt enkelt på att man inte hinner till toaletten i tid. Det kan bero på nedsatt mental förmåga eller fysiska begränsningar, exempelvis vid svår artros.
Om din läkare diagnostiserar dig med fler än ett av dessa tillstånd har du blandad urininkontinens. När diagnosen är fastställd anpassas behandlingen efter just dina specifika besvär.
Oavsett vilken typ av besvär du har följer läkaren ofta vissa allmänt accepterade riktlinjer. Som regel påbörjas behandlingen med den minst invasiva metoden. Vanliga första åtgärder är beteendeterapi, såsom blåsträning, vätske- och kosthantering samt regelbundna toalettbesök på fasta tider.
Fysioterapi kan också användas, med alternativ som elektrisk stimulering eller riktad träning av bäckenbottenmusklerna.
Bland läkemedelsbehandlingarna finns blåsavslappnande preparat som solifenacin (Vesicare) och tolterodin (Detrol), samt lokalt applicerat östrogen. Imipramin (Tofranil) är särskilt lämpat vid kombinationen av stress- och trängningsinkontinens.
För kvinnor finns även hjälpmedel. Uretrala insatser fungerar som temporära svampar som suger upp urinen innan den hinner läcka ut. Ett pessar är en styv ring som förs in i slidan och hjälper till att stötta blåsan.
Din läkare kan också rekommendera andra behandlingsformer, exempelvis radiofrekvensbehandling, sakral nervstimulering eller injicering av volymgivande material som hjälper till att stänga urinröret. Kirurgi kan bli aktuell om andra metoder inte gett tillräcklig effekt.
Kontakta din läkare eller urolog för att få en fullständig översikt över de behandlingsalternativ som passar just ditt tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online