Sängvätning hos vuxna är ett ovanligt men verkligt medicinskt tillstånd som drabbar minst 2 procent av alla vuxna, enligt National Association for Incontinence. Det korrekta medicinska begreppet är nattlig enures, ofta förkortat NE. Tillståndet delas vanligtvis in i två typer: persisterande primär nattlig enures, som börjar i barndomen och aldrig försvinner som den gör hos de flesta barn, samt sekundär enures med debut i vuxen ålder, som istället uppträder senare i livet. I båda fallen går våtningen inte att kontrollera viljemässigt.
Sängvätning hos vuxna kan bero på flera olika faktorer, bland annat diabetes, urinvägsinfektioner, urinvägsstenar, förstorad prostata, blåscancer, onormalt liten blåsa, sömnapné, njursjukdomar, neurologiska sjukdomar, ärftliga faktorer samt stress. Urologen Erik Castle vid Mayo Clinic rekommenderar därför alltid en skyndsam medicinsk utredning för att fastställa orsaken innan någon behandling påbörjas.
Orsaken till sängvätningen avgör vilken behandling som är mest lämplig. Det vanligaste första steget i ett behandlingsprogram är att begränsa vätskeintaget före läggdags, vilket minskar mängden urin som produceras under natten. Patienter kan också uppmanas att träna upp sin blåskapasitet genom att skjuta upp toalettbesöken under dagen så länge som möjligt, upp till två till tre timmar åt gången.
Läkare kan även ordinera ett sängvätninglarm som väcker personen så snart en olycka börjar, eller uppmuntra patienten att medvetet vakna mitt i natten för att gå på toaletten. Beroende på det underliggande tillståndet kan dessutom olika läkemedel förskrivas. Ett av de mest vanligt förekommande läkemedlen är desmopressin (DDAVP), som får njurarna att bilda mindre urin.
Kom ihåg att sängvätning hos vuxna sällan är något att skämas över, men det bör alltid utredas av läkare eftersom det kan vara ett tecken på ett bakomliggande hälsoproblem som behöver behandlas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online