
Urea passerar genom dialysslangen ut i vätskan tack vare en naturlig kemisk process som kallas diffusion. Diffusion innebär att molekyler spontant rör sig från ett område med hög koncentration till ett område med låg koncentration, tills jämvikt uppnås.
Vid dialys är koncentrationen av urea betydligt högre i patientens blod än i dialysvätskan. Denna skillnad, som kallas koncentrationsgradient, får ureamolekylerna att vandra från blodet och ut i dialysvätskan. På så sätt avlägsnas avfallsämnet ur kroppen utan att någon aktiv pumpning krävs – gradienten gör jobbet åt oss.
Dialysslangen består av ett semipermeabelt membran, alltså ett membran med mikroskopiskt små porer. Dessa porer är dimensionerade så att små molekyler som urea, kalium och kreatinin kan passera fritt, medan större och livsviktiga ämnen som proteiner och blodkroppar blockeras. Resultatet blir att gifter och överskottssubstanser avlägsnas ur blodet, medan näringsämnen behålls i kroppen.
Hur effektiv diffusionen är avgörs av flera faktorer:
Genom att kombinera diffusion med ett semipermeabelt membran kan dialysmaskinen effektivt avlägsna urea och andra avfallsprodukter från blodet hos patienter med njursvikt. Behandlingen efterliknar på det sättet njurens naturliga filtreringsfunktion och är livsnödvändig för personer vars egna njurar inte längre klarar uppdraget.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online